Liv i exil

Så var en intensiv vecka till ända. Det känns som två EM faktiskt, ett fantastiskt dressyr-EM med strålande prestationer och där ryttarna överträffade förväntningarna med råge, både de internationella och de svenska. Även läktarna hade hyfsad publik med utsålt vid kürfinalen.
Hoppningen däremot, dåliga prestationer av toppryttarna och svenskarna och tomma läktare. Vid gårdagens final var det inte ens halvfullt - skandal. Rolf-Göran räddade det något men i det stora hela en trist tillställning.

Vid gårdagens första omgång stod jag bredvid PG, jag dricker alltså inte bara hans vinslattar. Han, jag och en svensk journalist stod vid ett litet räcke där vi precis fick plats. När italienarna red kom deras förbundskapten, inte Fuchs, eller vad han kan vara för något och ställde sig bakom oss. Han såg ut som äkta italiensk maffia i svart rock, paraplyet hängde han på räcket mellan oss utan att jag märkte det. Italienaren märktes dock för han smackade intensivt. Så först hördes smack sedan såg jag paraplyet. P G hävdade att han nitat gubben dagen före för att han var så irriterande, får nog ta det som ett skämt, gamla gubbar ska inte slåss.

Fru Brink är ekonomisk, hon hade en "outfit" med sig och den höll hon sig till. Tajta jeans, jeansjacka, lång halsduk och vita converese. Men det var ju praktiskt, om någon undrar hur Brinks fru ser ut eller så, lätt att beskriva liksom. Dessutom finns det de som hävdar att de är lika makarna Brink, det vet jag förstås inte.

Tinne Vilhelmson-Silfvén har ett skratt som gör en glad, hur det än gick så skrattade hon. Jag tror att elittävlande i allmänhet skulle bli så mycket bättre med fler som Tinne. Varför ta sig själv på så stort allvar jämt.

Han som vann igår är tydligen den som gjorde att en känd svensk ryttare, och OS-medaljör, blev lämnad av sin fästmö. Så det kan gå.

Var var publiken? Och hur hade de tänkt? Mässområdet var så litet och gemytligt så arrangörerna kan aldrig ha räknat med fullsatt, då hade vi inte fått plats.

Kaffemaskinen i presscentret var värdelös, det var lika spännande varje gång att se vad som kom i muggen när jag tryckte på latte.

Jag lovar att aldrig bli så blasé som de journalister som satt kvar i presscentret och tittade på en liten TV-skärm när Gal och Totilas satte världsrekord. Även om man faktiskt såg bättre, visst vill man se det live och känna stämningen när man har chansen.

P G smyger omkring vid EM. Han talar lite tyst med en del ryttare. Dessa små viskningar får journalisterna att totalt gå i spinn! Är det en ny sponsor? Ny häst? Vad vill karln egentligen? Spekulationerna är många. Jag vet inte om det är för att jag inte är tillräckligt insyltad i elitridsporten eller om det är för att jag är göteborgare och har sett nog av P G under åren, för mig är han bara en gubbe bland alla andra. Jag förstår varför Mörnbäck och andra immitatörer gillar att härma honom, till och med jag försöker ju, vilken tacksam röst liksom.
En av journalisterna kom till mig härom dagen. "Jag har en present till dig, har du en väska med dig?" "Doggybag!". Jodå, väska hade jag ju så vi knatade in till min stol i presscentret. Vad fick jag då? Jo, journalisten hade blivit bjuden på lunch av P G, både vin och champagne hade serverats men vinflaskan gick inte åt, inte ens till hälften. Gissa vem som fick resterna, moi! Så, jag har inte lunchat med P G, han vet inte vem jag är men jag har fått hans vinslattar! Ja jisses vad jag frotterar mig!
I dag är det dags för dressyrfinal och jag tror att det kommer att bli den bästa dressyrtävlingen någonsin och det är ett enormt privilegium att få följa det på plats. Och ni kan följa det hela på www.tidningenridsport.se, för jag jobbar ju också. Ibland har jag världens bästa jobb!

Det här är ju riktigt riktigt kul, när de svenska dressyrryttarna är så otroligt bra och nära toppen! Här är ganska mysigt, lite litet, lite provisoriskt och lite engelskt lantligt hela arrangemanget. Bland svenskarna spankulerar för närvarande en tidigare företagsledare omkring, han ledde ett stort bilföretag i Göteborgs andra stad, brukade göra raketen som final i Scandinavium. Här går han omkring och blandar sig i presskonferenser och annat, sedan hans senaste utspel i GP där han vill sälja Volvo till japanerna är jag inte allt för positiv liksom. Nu ska jag strax gå och kolla på Gal och Totilas, kanske ett nytt rekord på G. Avslutningenpå dagens dressyr är suverän: Totilas, Bechtolsheimer och Cornelissen, är ni lite avis månde?
På förmiddagen, i väntan på Minna, strosade jag runt med kameran och tog lite bilder.

Vet inte, en dalahäst, eller en fiskhäst, med tanke på motivet...

Här kan man köpa det mesta, en rostig gris någon?

Gräslig hjälm tycker jag, tänk om hästen är rädd för ormar.

Tävlingarnas minsta åskådare månne?

Anky tränar för sin man Sjef. I dag red hon Grand Prix med Salinero, även om hon inte toppade resultatlistan så vann hon ju guld med sitt holländska lag. Och visst fick hon några missar, även solen har sina fläckar liksom. När hon kommer ut från banan står maken där och ser så förbannat sur ut. Hon ler, andra omkring henne ler men inte Sjef, han är MISSNÖJD, det liksom lös om honom. Tänk att du rider EM, du tar lagguld, du har en fantastisk häst, har fått några riktigt häftigt höga poäng för flera rörelser, du rider ut, möter din partner och fanskapet tjurar... Jag kan erkänna att det hade inte funkat för mig. Peter får inte ens läsa det jag skriver, det kan hända att han har någon liten kommentar och det TÅL jag inte. Så att ha honom som tränare i vad det än månde vara går inte.
Det är bara att imponeras av makarna Grunsven-Janssen som klarar det så förbannat bra så att de är bäst, om inte i världen, så i alla fall i Europa tillsammans med sina lagkamrater. Och Sjef log sedan, på väg in på prisutdelningen och vid presskonferensen. Och han tränar Patrik Kittel som gjorde fantastiskt bra ifrån sig, så visst, för mig får han tjura så mycket han vill, det gör inget alls!

Här kommer lite EM-bilder...

Danske Helgstand rider litegrann i solskenet

Kyra och Max tränar, det blir start först i morgon för ekipaget.

Rolf-Göran och Ninja la Silla

Liten men naggande god är Saint Amour min personliga favorit och det ekipage jag hejjar mest på.

Och så lite kultur på det.
Nu är det pressträff med dressyrryttarna, tjingeling pling

Härom dagen berättade en vän för mig om hur hon blivit behandlad av en kollega. Kollegan hade försökt höja sig själv och sin prestation genom att förminska min vän. Detta måste vara upprinnelsen till min mycket bisarra dröm natten till igår. Så bisarr att jag bara måste dela med mig av den.
Det var jag, Mona Sahlin, Vanja Lundby-Wedin och Göran Persson.
Jag blev helt plötsligt chef för TCO, och politiskt sakkunnig åt statsministern. Det är här minnet är lite luddigt, vet inte om Mona eller Göran var statsminister, moderater var de i alla fall... Jag var inte sakkunnig i ett specifikt ämne som är brukligt utan sakkunnig i det mesta liksom. Hos TCO hade jag knuffat undan Vanja. Jag var ändå vid gott mod och tänkte att jag skulle reda upp det hela, vilken chans och karriär, gick ju inte att tacka nej.
Så kommer Vanja in på kontoret och säger att jag ska ta över hennes föredrag på TCO:s kongress, hon slänger över en packe overhead-blad och säger att kongressen börjar om 20 minuter. Med andra ord - en helt omöjlig situation.
Men jag grejade det, hur minns jag inte, sedan ringde väckarklockan och resan till England startade. Nu är vi tillbaka i England och det ska bli ordning på bloggandet. Nu, när jag är i exil igen.

I början på sommaren kom räkningen på bilförsäkringen. Vi fick ett bra erbjudande och pris av Chrysler när den var ny. Nu räknas den inte som ny längre och försäkringen var därmed hutlöst dyr. Då är det tur att grannen bytt karriär och börjat sälja försäkringar. Så vi bytte bolag. Sedan råkade ju Peter ut för en liten olycka när han backade bilen så därför är jag en bättre, läs billigare, försäkringstagare än honom. Alltså skickade vi även in om ägarbyte.
I går kom brev från Trafiksäkerhetsföreningen att bilen är oförsäkrad och att Peter, som äger bilen, ska betala massor till dem. Ringer försäkringsbolaget som bekräftar att bilen är försäkrad av mig, bra! Men den ägs fortfarande av Peter, dåligt! Vilket innebär att den är försäkrad och betald men det gäller ändå inte eftersom Peter äger den, fattar ni? Det gör inte jag.
I morse ringde jag Transportstyrelsen och frågade om ägarbytet. Jodå, det hade kommit in, i måndags, en och en halv månad efter jag postat det, vidhäftat satt en lapp från Royal Mail om att brevet gått med flyg och därför kunde de ha tagit lite tid... Undrar om inte hon hade problem med engelskan, tror det snarare har gått med snigelpost på riktigt!! De kan inte göra ägarbyte bakåt i tiden, inte ens från i måndags utan först när de har tid. Kanske denna veckan, kanske nästa...
Ringer försäkringsbolaget, skriver försäkringen på Peter, de är snälla och backar i tiden till den dagen vi tecknade försäkringen, och vi får byta till mig när ägarbytet gått igenom.
Ringer slutligen Trafiksäkerhetsföreningen för att be dem ta bort räkningen." Tut tut, välkommen till Trafiksäkerhetsföreningen, vi har problem med våra datorer och tar inte emot några samtal, välkommen åter.".
Så än har vi inte sett slutet på denna absurda historia.

Maffiabilen skapar bekymmer.