Liv i exil

Nu börjar veckan hemma på Tjörn lida mot sitt slut och vad vi har hunnit med massor.
Lukas har haft övernattningar i stugan, sovit hos Arvid, Max och Elvira. Vi har träffat farmor och farfar, Sett Mamma Mu med Therese och Theo, haft tjejkväll, varit med på rytmiken, liten och stor (två gånger), haft avslutning med dagmammorna. Vi har alla tre varit hos tandläkaren, gosat med våra djur, krattat trädgården, delar av den i alla fall, avtalat om de sista detaljerna på vår nya snygga altan. Shoppat i Stenungsund, träffat Matildas bedårande bebis, träffat delar av EU-klassen och ätit på Zassis krog i Partille, eller heter hon Sazzi? och en massa annat!
I morgon ska vi packa ihop vårt hus, se Mary Poppins och sova över hos Therese!

Emil har nu varit och tagit farväl av sina dagmammor. Han vet att det finns en dum tant som bestämt att han inte får vara där mer fast jag arbetar.
I dag gick vi förbi och alla barnen och Emils dagmamma stod och vinkade i fönstret, Emil blev superledsen och började gråta. Han sa att jag inte skrikit tillräckligt högt på den dumma tanten. Bara jag talar tillräckligt högt så ska hon ändra sig.
När vi sedan kommit hem och satt och pratade så sa han: "Mamma, i morgon, när vi har sovit och vaknat igen, då går vi till den dumma tanten och kramar henne. Då måste hon bli snäll och jag får komma till dagmammorna igen.".
Jag fick tårögt tala om att det inte funkar riktigt så, att vuxenvärlden är så mycket mer trist och komplicerad än barnens enkla värld.

Det är bara slumpen som gör att jag är hemma i Sverige vid 10-årsdagen av brandkatastrofen. Det har varit många reportage i GP och nyss fastnade jag vid Uppdrag granskning som hade ett reportage om branden.
För oss göteborgare, vi bodde i stan då, var det en fruktansvärd händelse som kom så nära. Jag lämnade Lukas på dagis en morgon veckan efter branden och köpte en ros och åkte ut till Backaplan och la den där. Jag var där tidigt på morgonen och var därför helt ensam och det var övermäktigt att se blomhavet, fotona och försöka ta in omfattningen av det hela.
I dag är det alltså tio år sedan denna hemska natt och mina tankar går till alla dem som miste sina barn, syskon och vänner.

De säger att det bara är snö en gång om året i England, i alla fall i den delen vi bor. Om det är sant så missar jag och barnen vinterns snö för den föll igår. Med elavbrott som följd.

Vi, jag och Emil, har fått bullar i mängd sedan vi kom hem. Riktiga goda kanelbullar. Det finns inte i England :-( Att vädret ska vara så mycket ruskigare i England än här tål att diskuteras. Sedan vi kom hem har det regnat, blåst halv storm, haglat, åskat och stora blixtar lyste upp måndagskvällen. Djuren myser här hemma på Tjörn och Sven och Misse ska få stanna hemma när vi åker och får bli matade av grannarna. Misses kropp gör sig definitivt inte utan motion.
I dag ska jag och Emil in till stora staden Göteborg och se på Mamma Mu och Kråkan, jag är svårflirtad när det gäller barnkultur men Mamma Mu och Pettson och Findus är favoriter. Speciellt gillar jag Mucklorna.
Dagarna rusar iväg och snart är det dags att flyga tillbaka men då med mamma Märta i släptåg!

I England bor vi mellan Heathrow, Stansted, Garwick och Lutons flygplatser och när vi klara kvällar går ut i mörka trädgården kan det vara fyra-fem plan som korsar himlen ovanför oss samtidigt. Därför har jag och Lukas infört det nya ordet "flygplansklart".
I går kväll sent gick jag och Emil en promenad med Ture runt de nedstängda och mörka sommarstugorna och tittade upp mot himlen. Det är som om någon stått med en saltströare och bara öst stjärnor över himlavalvet, så otroligt vackert och inramat av landsbygdens tystnad. Så mycket stjärnor finns det aldrig i England, och de som vi ser blinkar och förflyttar sig snabbt över himlavalvet - flygplansklart!
Och efter moget övervägande, här kommer en bild på Ture men Misse - han får inte plats på kort ;-)

I går ägnades förmiddagen åt djurinsamling. Först begav jag mig ner till Billdal och Tina för att hämta upp Ture. Någon på GFRK har "hjälpt" Tina att frisera Ture. Det ser mest ut som om Ture, den hjälpande och en trimsax slagits och trimsaxen vann. Jag ska fundera på om jag vågar lägga ut en bild på nakenhunden.
Sedan bar det av till Spekeröds hund- och kattpensionat. Där satt mina två sötnosar och väntade, runda och goa. Misse har ätit, det är ingen tvekan om det, katten Gustaf är slank som en vinthund i jämförelse.
När jag släppte ut dem ur bilen här hemma sprang de lyckligt omkring och Misse har varit mer ute än inne trots regnet. Sven har sovit på mina ben hela natten.
Lite vin och fniss med kompisarna blev det på kvällskvisten fast inte mer än att jag är pigg och glad i dag.
Emil ska hämtas hos farmor och farfar i stan och jag är webbis denna helg så det ska skötas och detssutom ska jag och Ture gå ner och lukta och känna på havet!

I går hände det saker vill jag lova. Förutom att det är ett projekt i sig att baxa mig och två ungar genom Stansteds flygplats, sitta på planet i två timmar, baxa av oss och transportera oss vidare till Tjörn. Allt gick bra, det smällde till bra i landningen och Lukas, som satt vid fönstret, blev riktigt rädd. Tydligen svajjade planet rejält och Lukas trodde att vi skulle kraschlanda.
Anna stod och väntade på oss utanför och vi var snabbt hemma på Tjörn, kvällsmat blev det hos Inger och Christer där sedan Lukas blev kvar. Inger och Christers dotter Matilda går i väntans tider med beräknad nedkomst i dag så gissa om hon var stor...
Just nu ligger jag i Emils rum och bloggar och webbar, tänkte somna om igen alldeles strax.
Men vad var det som hade hänt, egentligen.... Är ni nyfikna?
När jag tog upp mobilen på Stansted så hade jag flera missade samtal från Trosa, jag trodde att det kanske gällde en text jag levererade i förrgår så jag började jaga dem fast det var efter arbetstid. Fick snabbt napp från flera håll. Det hela gällde att Malin sagt upp sig per den 1 december! Annons efter ny webbredaktör ligger redan ute på hemsidan. Nu får jag och Jörgen återigen sväva i ovisshet om framtida chef ett tag men jag ser bara fram mot det med glädje och positiv inställning.
Nu ska jag vila lite sedan ska jag hämta Misse, Sven och Ture och bara kramas.

Åse har på sin blogg lagt in en rapport från besöket här med lite bilder och länkar till de ställen de besökt, kolla in hennes blogg.

Nu står väskorna här halvpackade, boardingcarden är utskrivna och datorsladdarna, USB-minnen och mobila bredbandet nedstoppat. Snart är vi redo för att ge oss in på Stansteds flygplats och lyfta mot Sverige.
Det ska bli så skönt att komma hem till alla vänner och släkt. Och på väg hem tar vi med mamma Märta, hon ska tillbringa elva dagar med oss här i England.
På Tjörns kommuns hemsida efterlyser kommunstyrelsens ordförande att fler ska skriva sig på Tjörn: "Genom att folkbokföra dig på Tjörn ger du oss förutsättningar att bli en bättre kommun. Det tar dig högst fem minuter och i gengäld kan vi hjälpas åt att fortsätta utveckla Tjörn till att bli en ännu bättre kommun att leva och bo i." Jag undrar ju i mitt stilla sinne vad jag får tillbaka för att jag är skriven på ön, ingenting som det verkar ;-).

I går satte jag på Nanne på högsta volym och sjöng högt medans jag lagade mat. Alldeles upprymd som om det var fest på gång. Varför då? Ja, det undrade jag med. Så kom jag på det! För att jag ska hem i morgon.
För att Anna är en så otroligt snäll vän som frivilligt erbjuder sig att hämta oss på flyget.
För att rytmikgänget ska ha träff och jag och Emil får komma och krama allihop.
För att mina tjejkompisar på Tjörn kommer hem och dricker vin och fnissar på lördag.
För att delar av EU-klassen kommer på after work på torsdag.
För att Therese passar Emil åt mig när jag och Lukas ska bort.
För att Elvira och Kristina ska med på Mary Poppins.
För att jag ska få träffa Therese och Kicki.
För att jag ska få träffa fantastiska Tina som passar Ture.
Och för att jag ska få hämta hem mina djur till Tjörn en vecka och bara krama dem
Och alla ni som jag ska hinna med att träffa när jag är hemma - jag tänker krama er också!!!!!

I dag har Åse och Erik lämnat oss för att åka tillbaka hem till Sverige. I går var vi på quiz och kom återigen sist. Det är inga lätta frågor precis. Förra gången, med Therese och Marcus, hade vi 22 rätt tror jag, denna gång blott 15. Men vi kommer igen.
Åse och Erik gjorde stan i förrgår och har nu kunnat tipsa oss om vad vi borde se, det borde vara tvärtom. För varje besök som kommer hittar vi nya pärlor här i England, det är kanon!
I dag och i morgon blir det till att sitta "kloss an" datorn och försöka producera sådant som genererar pengar, med andra ord inte blogga ;-).

Tog två huvudbilder på Tilly med mobilen i dag, inga höjdarfoton men man ser hur hon ser ut i alla fall. Vi hade strålande sol under vår ridtur och det var hur underbart som helst att rida ut alldeles ensam!!!

Jag har lite ont i magen för att mammorna till barnen i Emils klass delar ut inbjudningskort till kalas fast inte till alla...
Jag har lite ont i magen för att åka hem till Tjörn på fredag efter allt obehag med kommunen.
Jag har lite ont i magen för att jag inte hinner jobba tillräckligt.
Med andra ord är jag lite låg i dag. Men ska pigga upp mig med en ridtur nu på morgonen och i kväll blir det quiz på puben tillsammans med Åse och Erik.

I eftermiddags gav vi oss iväg, jag och Lukas, för att hämta Åse och Erik på Stanstead. Det gick bra i tio minuter. Sedan var det TVÄRSTOPP. Det var bilkö i tre mil ungefär vilket innebar att dessa tre mil tog 1,5 timma att avverka. Hur frustrerande är det inte att sitta och inte kunna påverka situationen alls? När kön väl släpper finns det inget inom synhåll som ger förståelse för det 1,5 timma långa stoppet.
Vi har dock tröstat oss med middag på puben, jag åt lax och drack en mörk guiness. Killen i baren, han hade dreadlocks, eller som Åse sa; tovat hår, fixade till och med till en fyrklöver i skummet. Mycket snyggt.
Nu ska jag läsa dagens GP, en njutning som ges alldeles för sällan när jag vistas här.
Natti natti

I dag var det så äntligen dags för "Laban, the little ghost" och London Film Festival. Vi tog tåget längre än vi brukar och hoppade av vid London Bridge. Där låg "the Dungeon" som är ett skräckkabinett, ett besök där får anstå till en annan gång. Vi tog en långt promenad längs Thames. Det var helt otroligt charmigt. Gick förbi ett fängelsemuseum - återkommer dit också vid senare tillfälle. Vid Gabriels Warf tog vi en sen lunch. Det var ett charmigt litet torg med restauranger och butiker. På ett ställe var en liten strand där killar gjorde fantastiska sandstatyer samtidigt som de drack Carlsberg. Passerade Shakespears Globe - även dit får vi återvända en annan gång, liksom till National Theatre, Tate med mera. Biografen där London Film Festival pågår var också imponerande. Det var totalt nio animerade filmer som visades varav fem svenska. Mest applåder fick den sista, av Johan Hagelbäck, jättekul.
När vi promenerade tillbaka så hade tidvattnet kommit och den lilla stranden var ett minne blott. Tänk att stå och göra så fantastiska konstverk och veta att vattnet kommer att spola bort det inom ett par timmar - inte konstigt att de tröstade sig med öl medan de arbetade.
Vi kommer att återvända till denna del av London både med och utan barn. Det var en helt annan atmosfär och ett lugnare och behagligare tempo än inne vid Oxford och Regent Street.

Nu har jag ridit ett par gånger och när kroppen slutat ta så mycket stryk har jag orkat se mer av omgivningen. Det är mycket som skiljer sig mot hästlivet hemma.
Tilly står i ett stall som erbjuder "full livery", samma som full service. Men du måste inte ha "full livery" utan kan plocka till det du vill, som lösgodis ungefär. Det du inte betalar för gör du själv. Från och med månadsskiftet ska Tilly bara tas in av stallägaren resten ska Nikky göra själv. Det innebär att hon ska åka ut på morgonen och fodra och släppa ut bara sin häst. Sedan på kvällen ger hon bara Tilly kvällsmat. Vårt system med kollektivstall, som väl finns i större eller mindre omfattning i alla stall, finns inte här. Sköt dig själv och skit i andra!
Man kör bil i vänstertrafik men rider i högertrafik.
Stallet som huserar mellan 15 och 20 hästar har INGA fönster, detta slog mig igår när jag skrittade runt i paddocken.
Om du är ute och kör din häst i transport och inte har hästens pass med dig kan polisen ge dig 2 000 pund i böter.
Det finns ridstigar runt nästan alla fält - vilket ger en eon av bilfria gallopmöjligheter jämfört med hemma.
Nosgrimman på Tilly ska spännas så löst att jag kan få in handens alla fingrar och några från andra handen också.
De röker i stallet i fikarummet och till fikarummet finns inte ens en dörr - alltså är det röklukt i delar av stallet.
Men Tilly är precis som hästar är mest, det är tur att djur är djur var man än befinner sig i världen!

Nu har Lotta och Hampus åkt hem. Har precis släppt av dem på Stanstead.
Ett av de stora målen på resan var Hamleys, den gigantiska leksaksaffären på Regent Street mitt i Londons centrum. Att vi kännar Jaana som arbetar där och har kraftig personalrabatt gör besöket än mer intressant.
Vi åkte högst upp, åt lunch och började sedan vandringen nedåt genom sju våningar av leksaker. Där finns ALLT och eftersom vi var där en vardag fanns det gott om utrymme. Vi såg Wall-E, superman, bilar, spel, nallar, konstiga flygande saker, sparbössor, magiska pennor - ja allt man kan tänka sig och lite till.
Emil köpte en stor polisbil, Wall-E och flickvännen Eve och en nalle. Lukas fick en sparbössa som räknar hur mycket pengar det finns i bössan, bra att ha när han ska spara ihop till en BMX-cykel.
I eftermiddag ska jag rida Tilly, en total konstrast till ett av folk späckat London.

I går kom Lotta och Hampus hit. Lotta och jag träffades på Strömsholm när vi gick hästskötarkurs -87 och det är fantastiskt kul att vi hållit kontakten sedan dess. I dag har Lotta, jag och våra söner Hampus och Emil roat oss i St Albans. Ytterligare en pub har testats, den får högt betyg både vad avser trivselfaktor och mat. Dessutom besökte vi stans museum som också var en positiv överraskning.
Fick som av en slump reda på att Emils engelska skolplats inte är given nästa läsår, den måste man ansöka om. Och ansökningstiden går ut vid midnatt i morgon!!! Vilken tur att jag fick reda på det, nu är ansökan inlämnad och den hysteri som rådde under ett par timmar har lagt sig.
Har hört av rapporter hemifrån att bilagan "Driva eget" som gick ut med GP igår blev bra. Mamma ska skicka ett par ex, det är lite frustrerande att inte själv kunna se det färdiga resultatet av mitt arbete.
Om en dryg vecka trampar jag och barnen svensk mark. Det blir tandläkarbesök, avslutning hos dagmammorna, försök till arbete (trots avsaknad av barnomsorg), musikalbesök och sist men inte minst massor av gos med Sven, Misse och Ture.

Jag har ju aldrig visat upp skörden efter Peters Dubaibesök vilket har efterfrågats. Här kommer två foton på mitt samlade arabiska guld ;-)

I går var det dags för Lukas första match. Lukas lag, Slough, vann B-ligan förra året och har därmed flyttats upp till A-ligan denna säsong. Förra helgen, då Lukas var på läger, spelade de första matchen och vann med 9-5. Så vi åkte dit med vinst i sikte. Men ack nej, det blev förlust med tvåsiffrigt i mellanskillnad. Lukas började som back men fick i andra perioden spela forward vilket nog passar honom bättre. Även om han tror att han är bättre som back.
Det var annars ganska mycket som hemma, man hjälps åt med allt runt i kring vid hemmamatch, säljer lotter och drar in pengar till laget. En skillnad var att de hade en vuxen huvuddomare på isen och två assisterande ungdomsdomare. Hemma har de bara ungdomsdomare. Och här har de ingen Philip Hermansgård i mål! Tänk om vi hade haft Philip... Även om Sloughs målvakt var duktig så är ändå Rönnängs IK:s 97:a målvakt i särklass bäst!!!!!!

I dag har jag och Tilly varit ute på landsbygden i säkert 1,5 timma. Och gissa om jag glömde kameran? Men jag hade mobilen och tog ett, i och för sig uselt, foto från hästryggen. Det var en underbar ridtur då Tillys matte cyklade med. Jag hoppade till och med två små stockar, eller kanske mer korrekt pinnar. Hon är lik Lucky att rida ute. När man fattar galopp ute på ett fält så drar hon på utan att reflektera över att det sitter någon på ryggen och försöker kommunicera. Men i trav fick vi till det och jag lyckades hålla galoppen något sånär kort och under kontroll. Kul som attan var det i alla fall och kroppen värker som bara den.

I går kväll mutade vi barnen med godis och film. Vi ville cykla till puben, utan barn. Peter har köpt en cykel till mig och själv lånade han Lukas. Det ligger en jättemysig pub 10 minuters cykelväg hemifrån där det är barnförbud. Dit begav vi oss och det var stängt. Då skulle vi ta en genväg till staden och jag blev svettig och grinig och var förvissad om att vi var vilse.
Men vi hittade rätt, gick in på en pub som vi passerar nästan varje dag. Den ligger i en dubbelrondell och ser rätt trist ut. Men på insidan var det hemtrevligt, unga trevliga killar som jobbade och supergod mat. Så dit ska jag ta med er när ni kommer på besök.

Nyss kom brevbäraren med ett fönsterkuvert med ett rosa papper i. Väcker obehagskänslor, hemma i Sverige brukar sådana kuvert innebära obehagligheter. Men inte här i chipsens och puddingarnas land.

Här får man brev från skolan med gratulationer för att vi har en så fantastiskt bra och duktig son! Det vet vi ju redan men det gör ju inte ont att få det på rosa papper också.

Hela historien med Emils barnomsorg har fått en fadd smak. Jag har hela tiden velat ha kvar platsen för Emils skull, för att han ska fortsätta att ha social kontakt med sina vänner som han snart ska börja skolan med. Jag har också hela tiden sagt att jag inte vill ha platsen om det är kö och någon behöver platsen bättre än oss. Nu kom det ett anonymt inlägg med en falsk e-postadress till bloggen där någon tagit reda på vad jag tjänar och exakt hur mycket jag betalat i kommunalskatt. Och detta för förra året, själv har jag inte fått tillbaka deklarationen än. Sedan kommer raljerande elakheter från den anomyma.Det handlar inte om regler och tolkningar längre utan det går till personangrepp och glädjen över att åka hem om två veckor har försvunnit. För Emils skull kanske jag bara ska ge upp. För det här känns bara obehagligt och har skapat en stor klump i magen. Jag får pendla och jobba som det är tänkt men låta någon annan ta hand om Emil när jag arbetar, kanske blir det bäst så.
Och för dem som gnäller över att jag är i Sverige för lite... Jag har ju ingen barnomsorg! Och för dem som gnäller över min inkomst, Emil har även en far och han betalar också kommunalskatt. Dessutom betalar vi full avgift för Emil enligt maxtaxan. Personen som skrev inlägget hänvisade till kommunens uppgifter, men skatteuppgifter får man av Skatteverket. Jag är rätt säker på att det inte är tillåtet för en kommunal tjänsteman att ta fram uppgifter om invånarna för privat bruk. Och jag tror inte att kommunen lämnar ut inkomstuppgifter till allmänheten, de hänvisar till Skattemyndigheten. Vilket bara får alltihop att lukta än mer illa! Med detta tänker jag inte kommentera anomyma påhopp mer. Emils barnomsorg rör vår familj och Tjörns kommun och handlar om tolkning av regelverk. Det är ingen personlig vendetta.

Så här vackert kan det vara med insekter och dess verk när det håller sig på utsidan.

Inne är det inte alls lika trevligt, vi har blivit invaderade av nyckelpigor, som i England har det romantiska namnet ladybirds. Nyckelpigor är fina en och en vackra sommardagar, inte i massor på hösten inomhus. Har sprutat gift på dem och roar mig för fullt med att dammsuga upp liken. En anledning till att krypen flyttar inomhus här är att huset är så fullt med springor. De som gör gummilister för fönster gör inga större affärer i UK. Lister i fönstren? Treglasfönser? Elda för kråkorna? "I know nothing" säger engelsmannen. Men här ska tillföras lister och utrotas insekter!!

Så var det klart. Jag är nu medryttare på det, till största del, hannoveranska stoet Tilly, 19 år. Hon står i ett stall med cirka 15 hästar en kvarts bilväg hemifrån.
Det finns pallar att sitta upp från lite överallt. Hon som äger hästen är en glad amatör. Jag tror faktiskt att jag fick Tilly att gå bättre än vad hon fick - i tio meter, sedan gav mina ben upp.
Det är bara vuxna hästägare i stallet, inga barn som skriker. Helt enkelt en sådan häst jag vill ha i ett sådant stall jag vill ha med människor jag känner att jag kan gilla.
Jag är i dag en mycket gladare person än vid samma tid igår. På lördag ska jag rida igen och då lovar jag att ta med kameran.

När Lena och Steve kommer på besök blir det vegetariskt på menyn. Peter är barnsligt skeptisk och Lena och Steve bjuder alltid på så god mat så det blir dubbelt svårt. Dels ska Peter övertygas om att rätten jag valt är ätbar. Det går inte att ta favorit i repris utan något nytt gott måste hittas. Denna gång googlade jag fram ett recept på fyllda Canellonirör. Till efterrätt tänkte jag mig en liten ostbricka. Men när vi är i affären säger Peter "kan du inte göra cheescake". Den jag brukar kommer ur Cathrine Schücks kokbok Sommarmat och den står i köket hemma på Tjörn. Det blev till att inhandla ingredienser på känsla och sedan googla fram ytterligare ett recept. Hittade två cheescakerecept som funkade sådär och blandade dem.
Här kommer fredagens middagsmeny om någon vill testa:
Svamp- och ostfylld cannelloni
Ingredienser
Portioner: 4
1 gul lök, 2 vitlöksklyftor, drygt 150 g champinjoner , 1 msk smör eller margarin, 1 tsk salt, 1 krm peppar, 1 tsk italienska kryddor, 150 g ricottaost (tog en burk vilket är 250 gram tror jag), 100 g mascarponeost (även här tog jag en burk vilket är mer än 100 gram), 1 dl hackad persilja , 12 cannellonirör (köp en låda rör och fyll tills fyllningen tar slut, det blir fler än 12).
2 msk vetemjöl, 4 dl mjölk, 2 dl riven ost
Gör så här
Skala och finhacka lök och vitlök. Skölj, ansa och skiva champinjonerna. Fräs de båda löksorterna och svampen imatfettet i en stekpanna tills all vätska kokat in. Krydda med hälften av saltet och pepparn. Låt fräset svalna. Blanda svampfräset med de båda ostsorterna och persilja. Fyll cannellonirören med röran och lägg dem i en lätt smord ugnssäker form.
Rör ut mjölet i lite av mjölken i en kastrull. Tillsätt resten av mjölken och låt såsen koka upp under omrörning. Koka såsen ca 3 min. Smaka av med resterande salt och peppar.
Häll såsen över cannellonirören och strö över osten. Gratinera mitt i ugnen i 225°C, ca 25 min.
Cheesecake
Hemma använder jag pepparkakor men här blev det digestive med cirka en tsk kanel.
12 digestivekex
75 gram smör
Smält smöret, krossa kexen och blanda kex och smör. Tryck ut i en ungsform med avtagbara kanter. Jag gjorde inga kanter utan en tjock botten bara. Förgrädda i 175 grader i drygt fem minuter
800 gram philadelphiaost, 1,5 dl strösocker, 1 msk vaniljsocker, 4 äggulor
Rör ihop fyllningen och bred över botten, grädda i ugnen i cirka en timma, låt den svalna och dekorera med bär, vi tog björnbär. Det blev superdupermumsfilibabba!!!!

Och som en bonus, här får ni se mina nya superfräcka (tycker jag) solglasögon!

Nu har Lena och Steve återvänt till Sverige efter en helg här hos oss. Det är bra med gäster för då kommer vi ut och gör sådant som aldrig blir av annars. I går promenerade vi upp till marknaden och shoppade. Sedan tog vi en omväg hem och testade en ny pub. De hade superfräsch mat, det var riktigt lyckat. Sedan åt vi lite plockmat hemma på kvällen, delikatesser som vi införskaffat på marknaden.
I dag var det först lite shopping på stormarknaden, bland annat hittade jag en underbart söt bordsalmanacka med hundar för 2009 som jag slog till på.
Därefter begav vi oss på småvägar mot Stanstead och stannade i en liten by och åt lunch på ännu en jättecharmig pub. Om jag var med på kartan så hette byn Standon och puben hette Star.
Nu väntar jag bara på att det ska bli dags att hämta Lukas vid skolan. Han har varit på läger hela helgen, de fick inte ha med mobiler, så jag är jättenyfiken på hur han haft det!

I månader har jag suktat efter ett par solglasögon i favoritaffären här i St Albans, Fat Face. Men de har kostat 70 pund vilket är lite i saftigaste laget. Jag testade under OS att slå vad om något resultat med Peter, kommer inte ihåg i vilken gren, och jag skulle vinna solglasögonen, men det sket sig. Men i dag när vi varit ute på STORA shoppingrundan med Lena och Steve upptäckte jag att "mina" solglasögon var sänkta till 29 pund och Peter var helt plötsligt övertalningsbar och nu är de äntligen MINA! Övrig shopping resulterade i fetaost, deckare, whiskey, rädisor och en mysig shoppinglunch på en ny pub vi aldrig besökt tidigare. Jättegod mat och trevlig personal. Nu stormar det och blåser så i morgon blir det byspaning genom bilfönstret!

Fick mail från Billdals RK i dag, de ska ha Hubertusjakt med efterföljande bal. Och jag har 1, INGEN HÄST, 2 ÄR INTE I SVERIGE NÄR DET ÄR!!! Kommer ihåg hur vansinnigt roligt vi hade när det senast begav sig för dryga tio år sedan. Vi byggde hinder tillsammans, red, gick till frissan och gjorde oss vackra för att sedan gå på bal. Billdals RK tillsammans med Askims FRK. Men, det var då det... Jag vet att de kommer att få en alldeles fantastikskt rolig dag och underbar kväll då alla kommer att vara SÅ vackra.

I morgon ska Lukas på läger. Då ska det vara packning som om det gällde en jorden-runt-resa. Kuvert med pengar till det ena och ett annat med pengar till det andra.
Dessutom har han hemkunskap i morgon. Alla tar med egna ingredienser. Så nu har vi mätt upp 40 gram cocos, en tesked kanel, 40 gram torkad frukt, 50 gram socker och så vidare... Dessutom ska han ha med matsäck till bussresan. Sedan är det kak-välgörenhetsdag. Det innebär att goda mödrar bakar kaka, vi andra får ge barnen pengar så att de kan köpa de goda mödrarnas kakor.
I Emils skola är det också lite charity i morgon. Alla barnen ska ha jeans istället för uniformsbyxorna och dessutom ta med en pund. Varför pundet blir mer värt med jeans på fattar jag inte alls.
För att få till allt detta behövs en organisation av sällan skådat slag men jag är faktiskt klar, förutom att jag är säker på att jag kommer att glömma sätta på Emil jeans i morgon ;-)

I oktober är det filmfestival i London och familjen har beställt fyra biljetter till "Laban the little ghost"!!

Här var strålande sol på morgonen så jag och Vicky tog en skogspromenad.

Vår skog är trolsk och det var väldigt vackert när solen silades genom barr och löv. Så i dag blir det inte massa ordbajsande från mig utan mest bilder. Håll till godo.



Den här söta gungan hänger precis när man kommer in i skogen. Det är ingen som gungar i den men Emils kompis Fihn brukade gunga i den när han fortfarande fick plats.

Närmre än så här kommer man inte grannpalatset där helikoptern landar i trädgården var och varannan dag...