Liv i exil

Nu har jag ridit ett par gånger och när kroppen slutat ta så mycket stryk har jag orkat se mer av omgivningen. Det är mycket som skiljer sig mot hästlivet hemma.
Tilly står i ett stall som erbjuder "full livery", samma som full service. Men du måste inte ha "full livery" utan kan plocka till det du vill, som lösgodis ungefär. Det du inte betalar för gör du själv. Från och med månadsskiftet ska Tilly bara tas in av stallägaren resten ska Nikky göra själv. Det innebär att hon ska åka ut på morgonen och fodra och släppa ut bara sin häst. Sedan på kvällen ger hon bara Tilly kvällsmat. Vårt system med kollektivstall, som väl finns i större eller mindre omfattning i alla stall, finns inte här. Sköt dig själv och skit i andra!
Man kör bil i vänstertrafik men rider i högertrafik.
Stallet som huserar mellan 15 och 20 hästar har INGA fönster, detta slog mig igår när jag skrittade runt i paddocken.
Om du är ute och kör din häst i transport och inte har hästens pass med dig kan polisen ge dig 2 000 pund i böter.
Det finns ridstigar runt nästan alla fält - vilket ger en eon av bilfria gallopmöjligheter jämfört med hemma.
Nosgrimman på Tilly ska spännas så löst att jag kan få in handens alla fingrar och några från andra handen också.
De röker i stallet i fikarummet och till fikarummet finns inte ens en dörr - alltså är det röklukt i delar av stallet.
Men Tilly är precis som hästar är mest, det är tur att djur är djur var man än befinner sig i världen!