Liv i exil

I dag hade Emil två lappar vid dagens slut. Båda adresserade direkt till han föräldrar.
Den ena förklarar utförligt att Emil slått sitt huvud och att han fått behandling av personalen. De skriver också att de hållit utkik efter tecken på att han skulle tappa sansen. Dessutom rekommenderas vi att ta kontakt med läkare om han blir sämre. Sedan ett handskrivet tillägg om att de inte vet när han föll eller om han fallit. Det som hänt är att han ramlade här hemma igår och att han kliade sig på en liten bula när de hade samling.
Förutom denna uförliga lapp hade Emil ett klistermärke på tröjan med en smiley på där det står "I have bumped my head". Varför? Har inte klurat ut det än...
Den andra lappen är en inbjudan till träff med den kvinna som är ordförande i den välgörenhetsorganisation som samlar in pengar till Emils skola. Jag får komma på ett informellt kaffemöte där vi ska diskutera hur jag kan bidra.
"I would like to welcome you to join me for an informal coffee meeting. Members of the PWSA will be available to talk til you about any aspect you may like to get involved in and to hear any suggestions you may have to help us support your children through our fundraising.". Känns inte som om att man kan tacka nej. Helt plötsligt känns telefonförsäljarna som en fis i rymden jämfört med detta. Är orolig att jag ska bli indragen i både det ena och det andra... Framför ögonen har jag bilder från Midsomer Murders marknader där tårtkastning och bollekar där en träff innebär att någon trillar i vattnet. Kanske att de kan nöja sig med en check.
I alla fall har jag fått nya erfarenheter i dag men hur jag ska kunna göra vänners besök mer intressanta utifrån detta kan jag inte för mitt liv räkna ut.

Nu har jag fått upp farten på folket därhemma. Till helgen kommer vänner från Trosa, lite senare kommer Lotta med barn från Halmstad. Därefter åker vi hem en vecka och tar med oss mamma Märta tillbaka hit. Mamma avlöses av Anna från Orust. Sedan ytterligare en sejour i Sverige för att hämta djuren sedan jul här. Och nyårsveckan, Kicki och Mattias, Therese och Markus och förhoppningsvis även Kristina, Totto och Elvira.
Och jag inser att jag nu förväntas visa upp det genuint engelska... Och jag vet inte om jag riktigt hittat det. Så jag tänkte att jag måste ge mig på ett par "engelska" saker varje vecka. I must be more integrated in my new homecountry. Det får bli min veckoläxa.
Men puben hittar jag till, jag kör vänstertrafik, jag kan vägen till "the magic roundabout" om någon är självmordsbenägen, jag kan åka tunnelbana, hittar Covent Garden och Stratford-up-on-Avon. Och resten fixar Lukas som är helt integrerad.
Ikväll kommer Peter hem från Dubai där guld och kvinnliga favoritshoppingting är billigt så mina förväntningar på presenter är höga. Lovar att redovisa min skörd med bild i morgon!

Kompisar på väg över frågar ofta vad jag vill ha hemifrån och jag kommer inte på något speciellt. Men nu slog det mig vad jag saknar mest av allt. SVENSKA BÖCKER. Här tragglar jag med att göra mig förstådd i barnens skolor, i telefon med sophämtarna, maila om hyrhästar, i affärerna. ÖVERALLT tragglar jag med engelskan. När sedan lugnet sänker sig på kvällen och jag ska öppna en god bok, ja då är den också på engelska. Aldrig får man vara ledig från denna realitylektion i engelska.
Så svenska böcker: deckare, tantsnusk, fakta, det spelar ingen roll, bara det är svenskt. Vanliga veckotidningar går också bra...

Som den medelålders kärring jag blivit så sitter jag nu med webbradio och löser melodikrysset. Fast jag brukar aldrig klara det, det faller på stenkakorna. Här är en attans dimmig dag så det blir nog lugna aktiviteter. Peter är i Dubai där guld och sådant som gör kvinnor glada är billigt. Så jag ser med förväntan fram mot hans hemkomst på måndag.

I dag när jag tagit på mig och tittade neråt såg jag för första gången på lääänge att inte magen putade ut mer än brösten. Att vara platt och tjock innebär att proportionerna ibland blir helt fel. Sedan barnafödandet startade har bantningsförsöken varit många. Sedan Lucky försvann har förfallet varit totalt. Och jag är ingen bantande person, har testat flygvärdinnedieten, pulver, viktväktarna etcetera men lessnar fort. Men nu gör jag som jag gjorde i tonåren. Emot alla sunda rekommendationer. Med Emil tre timmar i skolan och med ett arbetsschema som fyller mer än heltid så måste jag rationalisera. Och ätandet går bort. Bra eller inte men jag är lycklig för att min mage intagit en lite mer diskret roll på min kropp.

Har suttit med ridkläderna på, redo att åka. Då sms:ar hon att hon är sen, kommer inte att vara där förän efter åtta. Och jag har en halvtimmas bilkörning dit och ungarna ska vara ensamma. Med andra ord, FÖR SENT. Föreslog i morgon eller helgen men fre lör är hon bortrest och söndag ska en annan provrida. Vi ska boka en dag nästa vecka. Kanske är inte Kizzy hästen med stort H i alla fall. Bara att dra av ridbyxorna igen :-(

Har precis stått vid soffan och satt foten "i stigbygeln", alltså soffan, som är extra hög, och sedan klivit vidare upp. Med andra ord, jag övar inför kvällen. Så funderar jag på, ska jag ha jeans på så att det inte ser ut som om jag MÅSTE rida men jag kan om hon vill. Eller är det ridbyxor och hela stassen? Jag är supernervös!!!!! Om en timma åker jag. Har redan låtit GPS:en köra vägen för mig, måste ut på motorvägen. Hoppas det hinner bli mörkt, det känns bättre då. Jag tror jag är alldeles knäpp faktiskt. Jag har ju ridit i 30 år och tävlat och stått i så det är ju inte farligt att provrida en häst som jag kanske ska hyra två dagar i veckan, så säger förnuftet;-) Men mina knän klapprar och magen är fylld av fjärilar...

I går flög jag och Emil tillbaka från Göteborg, Säve, och till Stanstead och bredvid oss satt en terrorist! En rätt snygg man, 40+, satte sig i stolsraden mitt över oss. Med sig hade han en väska stor som en hockeybag vilket personalen uppmärksammade. Den höll inte handbagagemåtten i någon del alls. Mannen fick inte upp väskan i förvaringsfacken utan fick knöla in den under sätet. Han residerade i de tre stolarna alldeles själv. Sedan började han sms:a med sin mobil, personalen ropade ut att all elektronisk utrustning ska stängas av, och mannen sms:ade. Personalen ropade ut meddelandet än en gång, och mannen sms:ade. När flygvärdinnorna gick förbi gömde han mobilen. Jag var skräckslagen, flygrädd som bara den. Till slut när planet börjat rulla och mannen sms:ade sa jag till personalen. De fick hota honom att stoppa planet, först då stängde han av. Därmed hade jag redan scenariot fullständigt klart för mig, mannen är TERRORIST och vi ska DÖ! Jag satt och grät och kramade Emils hand medan mannen fortsatte att bete sig märkligt.
Väl uppe i luften beställde han in två flaskor vin och jag förstod att han inte var muslim i alla fall. Tillslut kom jag till sans och konstaterade att det antagligen var en arrogant och extremt flygrädd karl! Och vi landade säkert på Stanstead och lämnade mannen svettig med sin näsduk som han hela tiden torkat sig i ansiktet med, i planet.
Ikväll ska jag provrida Kizzy för att eventuellt bli medryttare, det ska bli kul men är nervöst så här i förväg!
Hej hopp galopp

I dag har jag haft en hektisk arbetsdag i Sverige och så även i morgon. Emil har varit lycklig hos sin älskade dagmamma. I morgon ska han bjuda alla kamraterna på glass för att han fyllt år.
Det har blivit tre barn färre i dagmammegruppen. Och ett barn färre ska det bli. När jag och Emil kom hem, Emil så glad över sina kompisar och jag glad att jag kan arbeta fortfarande och ha kvar dagmamman, då öppnade jag brevet: "Er barnomsorgsplats för Emil uppför från och med 1 oktober 2008 på grund av er flytt till utlandet", undertecknat av förskolechef Medin. Dagmamman har inget sagt, Länsrätten har inget sagt (jag har överklagat ärendet dit) och ändå blir Emil uppsagd. Det ironiska i det hela är att den kommunala tjänstemannen skickat brevet hit till Tjörn fast hon å det bestämdaste hävdar att vi inte bor här. Och hur ska jag då kunna ta del av hennes beslut?
Vi är skrivna här, jag och Emil, mitt företag drar in rätt bra med pengar och därmed betalar jag hyfsat med skatt, vårt hus är inte uthyrt, vår bil är här. Men vi finns inte, inte enligt Tjörns kommun. Undrar om fru kommuntjänsteman kan säga det rakt i ansiktet på Emil, att han inte får vara med sina kompisar mer när mamma jobbar, FY F..N VAD JAG ÄR LEDSEN OCH ARG!

Jag får emellanåt frågan om jag kör bil här. Svar, JA! Nästa fråga brukar vara, hur törs du? Jag vet faktiskt inte. Men för andra gången var jag i dag i Hempsteads magic roundabout som ni enkelt kan googla fram bland googles bilder. I denna rondell kör man först in i en högertrafiksrondell för att samtidigt på något läskigt vis ta sig runt motsols i vänstertrafik samtidigt.

I dag åkte vi till en söt liten by. Det fanns inget riktigt centrum men en gigantisk skola, så som man tänker sig stora internatskolor. Där skulle vara Farmers Market och vi fick leta en stund men till slut så. På en liten plätt och inne i en liten samlingslokal fanns lokalproducerade prylar och matvaror. Vi köpte hemgjort hundgodis med baconsmak till Vicky och en tårta till Emil, den ska bara kompletteras med mosade bananer, grädde och dekoration.
Dessutom tog vi en promenad i skogen. Här kommer lite bilder från Emils stora dag.

Här skiner solen över födelsedagsbarnet, nu är vi inne på tredje soliga dagen med temperatur över 20 grader. Emil har fått massa paket, tyvärr blir det inget "riktigt" kalas eftersom vi är här och släkten är i Sverige. Men det blir tårta i alla fall.
I går tog vi en rejäl promenad med Vicky, vi promenerade genom parken och upp till marknaden. På vägen tillbaka stannade vi på puben och åt sen lunch och tog en svalkande öl. Hundtricket funkar, med Vicky med stannar stora som små och vill prata och kela (inte med oss, med valpen). När Vicky blir trött sover hon med Emil i sulkyn, praktiskt som bara den.
I går kraschade Jörgens dator så helt plötsligt blev jag webbredaktör. När hela kroppen skriker NEJ men samvetet och lojaliteten säger JA, då blev det ja.

Nu är det bokat, nästa torsdag ska jag provrida Kizzy. En 165 cm stor valack utbildad msv dressyr. Svår emellanåt men inte elak skrev ägaren i mailet, vi får se vad det betyder ;-) En annan hästägare hörde av sig, hennes hästar var idel ädel tävlingshästar som hon ville ha MYCKET kvalificerade ryttare till. Och i nästa mening frågade hon vad jag vill betala för att få rida. Känns som om det är hon som ska betala, dock till en annan ryttare än mig. Men Kizzy känns bra, det kan kanske bli något. Det jag känner mest längtan till är "hänget" i stallet där jag får träffa andra vuxna som jag delar intresse med!
I morgon blir det en raid på Hamley´s, det ska shoppas presenter till Emil som fyller år på söndag.

I dag var det dags för vaccinering av Vicky. Knatade iväg till veterinären och hon började en svada - det var tapes och worms och livmoder på engelska och fan och hans moster. Jag bara log och sa javisst. Visste inte till vad och oroade mig för räkningen efteråt. Kändes inte alls som om vi höll oss till bara vaccinering. I en bisats säger hon att hon är från Norge. Och helt plötsligt går det upp för mig!!! "Jag kan ju tala svenska med dig!" Och hon talade en norska som var lätt att förstå och jag kände stor lättnad, detta med djuren kommer att funka kanon. Jag sa till henne att hon inte får sluta på kliniken de närmsta två åren. Hon hade pluggat i Brisbane, down under, och inte lockats av att flytta hem utan hamnat här. Vilket lyckoskott det var med vår veterinärklinik och vår veterinär Christina!!!

Jag har googlat en hel del. Hästar till salu, ridskolor, stallplatser, allt är JÄTTEDYRT. Så skrev jag in "horses for share hertfordshire" på google och fick upp en sida där man kan annonsera efter medryttare. Där finns massor av hästar alldeles här i närheten:-) Har redan mailat en men har upptäckt att det finns så många fler, får ägna mig åt kontaktsökande med presumtiva hästägare de närmsta dagarna. Jag kommer att få rida, jag börjar verkligen tro att det kan bli en realitet.
Förresten så körde jag till Lukas hockey i rusningstrafik för att upptäcka att det inte var någon träning... Så 2,5 timmar i rusningstrafik till ingen nytta, jag vet verkligen att roa mig och barnen!

Där jag skulle svara avsändaren genom att med ett ord beskriva henne. Sedan skulle jag skicka iväg sms:et till vänner och se vad jag får för svar om mig som person. Och det var stärkande för självförtroendet och livar upp ännu en grå engelsk vardag, sådan här är jag: Nyfiken, vän, härlig humor, härlig, entusiastisk, rolig. (Att de som svarat på intet sätt kan påstås vara objektiva gör mig inget alls). Vänner är det absolut bästa som finns! Kramar till alla mina vänner.

...det fanns ett TV-program som var en casting för en musikal. Musikalen ska handla om Bert Karlsson, musiken är alla de låtar som Bert haft med i melodifestivalen, 200 enligt Bert, det blir en lång musikal. Tänk sedan att den största musikalen genom tiderna blir "Bert - the musical", där entrén görs av Freddie Wadling som sjunger "Aj aj aj, det bultar och det bankar", Sveriges "kärlek" till Bert illustreras genom att Sandra Dahlberg kommer in med jokkmokkstoffsar och sjunger "kärleken är evig". Tänk sedan att den musikalen blir större än Chess, Mama Mia, Cats, Annie get your gun, ja större än allt!!!
Pernilla Wahlgren spelar Berts mamma, det nya stjärnskottet i årets Idol-uttagning hans fru.
Jag vet inte om detta är något jag drömt eller något som en man från Skaraslätten på fullaste allvar delgett mig som sitt kommande heta projekt...

Ringde i morse numret jag fått till Bert. Mängder av signaler avslutade med en upptagetsignal... "Inte kan väl Bert inte ha telefonsvarare" tänkte jag och gick in på hitta.se för att försöka snoka rätt på alternativa kontaktvägar till mannen från Skara.
Då ringer telefonen. "Bert Karlsson, du har ringt"!!!!! Kontakt upprättad, YES! Men, Bert var på Ålandsfärjan, där skulle han hålla föredrag om entreprenörsskap. Alltså, det han berättade där ska jag skriva om, tyvärr var inte jag ombord på det flytande nöjespalatset.
Men, telefondejt är bokad till klockan 19 svensk tid. Då befinner jag och barnen oss vid ishallen, Emil brukar vara lagom gnällig och arbetsmiljön är inte optimal. Kände inte att jag ville delge mannen från Skara de detaljerna. Så just nu kör Peter så fort som det går i rusningstrafik mot ishallen. Han är två timmar norrut och ishallen ligger 45 minuter söderut. Beräknat utan rusningstrafik:-(. Förhoppningsvis hinner han fram så att jag kan göra en intervju med Bert i bilen medan Lukas åker skridskor och Emil mutas med choklad.
Hej hopp galopp på er allihop!

I morgon, då ska jag göra det, intervjua Bert Karlsson. Jag är lite rädd för Bert, eller hyser snarare respekt. Jag är även lite "rädd" för Jan Brink, han är otroligt ordningsam, korrekt och bestämd, att citera honom fel gör sig inte. Jag intervjuade honom en gång, han nästan bokstaverade citaten för mig. Drar slutsatsen att jag kan sätta likhetstecken mellan rädd=respekt!
Men jag fegar aldrig ut, i morgon kväll är artikeln färdigskriven, jag lovar!!!! Om Bert har tid vill säga... Han kanske har fullt upp med att skriva sin svampbok.
Godnattkramar från England!

Nere i Särö Västerskog finns villa Gövik, där huserade gamla kungens kammarherre förr. Och vår gamla kung brukade också vara där. Min mormor brukade ligga i bergsskrevorna ovanför och speja på de kungliga. När sedan Gövik bytte ägare och genomgick en omfattande renovering någon gång i slutet av 80-talet eller kanske början på 90-talet då smög jag och Karin Hård i bergen och förundrades över hur mycket pengar och lyx någon kan ha att vältra sig i. Nu är jag SÅ nyfiken på grannarna i mini-Tjolöholmsslottet bredvid. Härom dagen var det helikopter och i dag har det varit dunka-dunka och fest sedan tidiga förmiddagen. Vad gör obscent rika människor på söndagarna egentligen. Jag vill smyga dit och speja. MEN... Det finns inga klippskrevor att gömma sig i, jag har ingen smygkompis här, det är ett fält/hästhage mellan oss och dem och jag är dessutom numera VUXEN och kan inte smyga i buskarna. Någon kanske invänder att jag var tämligen vuxen då jag smög i Särö. Men jag har ju så många fler vuxenpoäng nu när jag är tvåbarnsmor.
Men om någon spionkompis kommer och hälsar på så kanske... Det går faktiskt att ta sig ganska nära i skogsbrynet.

I dag var jag och barnen på marknaden uppe i centrum. Det finns ett stånd där som säljer oliver, pesto och annat smått och gott. Där köpte jag en bred skiva fetaost som låg i marinad med olivolja blandat med persilja och grön spansk peppar, mums!
Fick också en broschyr om kommande ölfestival i St Albans, 24-27 september.  "The numbers of beers across our six bars run into hundreds. Up to 300 different british real ales will be available". Så står det i broschyren. Dit ska jag, var så säkra!
Ölfestivalen har en hemsida, kolla här!

Såg en artikel på aftonbladet om en cowboysekt. Klickade mig vidare till svt.se och tv-programmet Existens avsnitt 1 och 2. Intressant och framförallt mycket välgjort. Jätteduktig journalist som får mycket svar från "sektledaren" utan att göra honom upprörd. Avsnitten är från 080819 och 080826. "Cowboysekten" har en egen hemsida liksom avhopparna har en hemsida.
Har fått rapporter om at solen skiner hemma men om vädret blir sämre är detta absolut värt en timma framför skärmen. Janne J kan lära av sin kvinnliga journalistkollega, anfall är inte alltid bästa metoden.

Jag har anmält mig med e-postadress till båda barnens skolor för att få lappar via e-post och inte på papper. Dels för att vara säker på att allt kommer fram till mig och dels för att spara papper och miljön. Men icke, istället får jag alla lappar två gånger i pappersform och gärna tre gånger på mail... Och inte fattar jag hälften av vad de menar. Vi ska gå för välgörenhet, fylla lådor med leksaker för välgörenhet. Det är föräldramöten för föräldrar som är med i olika klubbar. När det är föräldramöte för oss "vanliga" klubblösa föräldrar har jag inte lyckats lista ut. Och nu fick jag Emils skolas schema för läsåret. Det händer något i stort sett varje vecka och det enda jag är säker på är de dagar de är lediga;-)

Grannarna bredvid bor i ett jättehus, som ett mindre Tjolöholm. Riktigt likt Tjolöholm faktiskt. Han är någon affärsman från Kanada, sonen går på den katolska skolan. De har hästar och grind med telefon, vem som helst släpps inte in.
Nu kom det precis en helikopter och landade i deras trädgård, stannade fem minuter och for igen. Och det var INGEN sjuktransport, varken för hästar eller människor.
Så jag tänkte att hädanefter om jag ska utföra uppdrag så vill jag också bli hämtad i helikopter... Och bli flugen till Heathrow och ett privatplan. Inget mer Ryan Air för mig.
Eller kanske ska jag gå ut och fortsätta klippa gräset, sluta drömma och printa ut mina Ryan Airbiljetter;-)

I dag fick Emil ett litet klistermärke i skolan "Tidy up Tiger", det betyder att han var bäst på att städa upp av barnen i klassen. Några sådana märken tjänar han knappast hemma där vi konstant snubblar över hans prylar på alla tre våningsplan i det stora stenhuset. Dessutom har Emil lärt fröken att säga hund på svenska :-)

När jag nu fått flera roliga artiklar att arbeta med då tappade jag helt sugen. Jag vill bara gå och lägga mig och läsa mer i min Guillou-bok.
Biljetter är bokade, dagmamman tillsagd. Den 23 och 24 september jobbar jag och Emil i Sverige. Det är helt otroligt, vi flyger båda två för knappt 500 kronor. Tveksamt om min stora Chrysler tar mig Tjörn-Göteborg-Tjörn samt parkeringsavgifter för en dag för den summan?
Så att vara svensk företagare i Londons utkanter är nada problem, så det så!!! Men arbetslusten tappar jag lika lätt här som hemma, det är ingen skillnad.
Dessutom hade jag en plan, i går när solen sken. Att jag och Emil ska promenera och hämta Lukas i eftermiddag för att se hur lång tid det tar att gå. Dessutom ska det finnas en genväg som vi kan spana efter. Men som sagt i dag regnar det och planen känns inte alls lika strålande längre.
Peter är i Sverige. Han jobbar, roar sig, ska ta upp båten och annat smått och gott. På söndag kommer han hit igen.

Ännu en bra skoldag för killarna. "Jag talar svenska och de talar engelska, men det gör ingenting", säger Emil glatt när jag hämtar honom från skolan. Lukas har heller inga problem.
Jag får faktiskt en del gjort vid mina tretimmarspass. I går bokförde för flera månader, har förträngt det sedan i februari men är nu framme i juli, alltid något.
I dag har jag "slagits" med nya webben och därmed konstaterat att det inte är så svårt och att det nog ska gå bra och arbeta i helgen.
Dessutom har jag bokat in en intervju i Stora Höga så om två veckor kommer jag och Emil hem i två dagar för jobb!
Nu är det dags för mat och sedan ska vi ge oss ut i vänstertrafiken för att ta oss till Lukas hockeyträning som ligger 45 minuter och flera motorvägsmot bort;-)

Nu sitter jag vid datorn för min effektiva tretimmars arbetsdag... Och på den effektiva tiden lägger jag in bilder och inlägg på bloggen;-)
Måste bara berätta en kul sak, har fått ett skrivuppdrag, ska göra artiklar till en näringslivsbilaga. Bland annat en STOR intervju med Bert Karlsson, så nu måste jag läsa in mig ordentligt på mannen från Skara.

Nu är båda barnen i skolan. Emil är själv, det är en väldigt modig liten 4-åring. Han kan säga aeroplane, car och bye bye. Han kommer att gå tre timmar om dagen på Prae Wood nursery school. Lukas går på Marlborough school. Båda verkar vara prima skolor. I eftermiddag ska Lukas springa ett lopp "fun for run" på en annan skola här i kommunen. Jag ska dit och titta och LOVAR att ta kort på Lukas i skoloutfiten!

Nu är Ridsports nya webb ute i cyberspace. Det ska bli spännande att arbeta i helgen. Kolla in den på www.tidningenridsport.se

I dag är sista lediga vardagsmorgonen för mig och Emil. I morgon börjar han skolan. Snart talar han säkert engelska bättre än mig.
Vi har haft en riktigt slapp helg. I lördags var vi i det stora shoppingcentret. Vi införskaffade en pryl som måste finnas i varje engelskt hem, annars blir man betraktad med stor skepsis... VATTENKOKARE!!!!!
I går var vi i parken och promenerade och tog en fika med Vicky. Hundarna här är för det mesta okopplade, skäller aldrig och håller sig lydigt bredvid husse och matte. Jag har inte sett någon hund som rusat iväg mot en annan.
Vicky fick hälsa på en border collietik, en äldre försynt dam.

Har hittat en häst. Har kanske inte pengarna just nu men han verkar perfekt... Eller vad tycker ni? Skickar en länk och vill gärna ha kommentarer. Betänk att min första häst Rä-Man hade höftfel. Och Lucky köpte jag efter att ha skrivit på ett "friskrivningsavtal" där jag intygade att jag visste att jag köpte ett presumtivt ök. Att det sedan gick bra är ju en helt annan historia. Men när jag nu står inför mitt första "riktiga" hästköp sedan 18-års ålder är jag inte så lite osäker.
Här är länken.
(Storebror Jan behöver inte kommentera...)

I går hade vi ingen lust att äta hemma. Vi åkte ner till puben The Rose & Crown, samma pub där vi gjorde bort oss i Quiz. Peter gick in och frågade om det var OK att vi tog med barn och hund. "Hund är inga problem, har ni barn med får ni däremot sätter er längst in i hörnet". Inne på puben fanns två eller tre hundar, men inga barn förutom våra. Senare kom faktiskt en familj med två barn. De hade bott i Kalifornien i tre år och precis flyttat tillbaka. Det var kul att prata med dem, hoppas vi möter dem på puben igen någon gång. Vi insåg att vi måste skaffa cyklar till mig och Peter. Det är på gränsen att man vill gå till puben när regnet hänger i luften men med cykel skulle det gå fort som bara den.
Om vädret fortsätter att vara hyfsat i dag (läs uppehåll) så åker vi tillbaka till den rara byn Turville för bymarknad. Dessutom ska jag försöka ta kort på hingstarna på stuteriet.

Har precis gjort något extemt modigt... Skickat iväg en jobbansökan till ett jobb här i England. Titeln på tjänsten är "new media market assistent" och arbetsplatsen är hos företaget som arrangerar Horse of the year show och British open showjumping championships. låter som gjort för mig om det inte varit för språket... Mest handlar det om att sköta de två evenemangens hemsidor och skriva pressmeddelanden etc.
Vi får se hur det går, jag hoppas att jag får komma på intervju i alla fall så att jag får öva på att tala lite engelska.

Altanbygget ser perfekt ut. Precis som jag tänkt mig. Här utlovas grillkvällar. kräftskivor, vin och fnisskvällar och allt däremellan framöver.

Nu har vardagen infunnit sig. I går var Lukas första skoldag med skoluniform och allt. Lovar att lägga ut ett kort på honom med den på. Emils fröknar var på hembesök inför hans skolstart nästa vecka. Valpen har lämnat både pölar och korvar inomhus. Lukas kommer att spela matcher i stort sett varje helg. Så det är samma här som hemma i Sverige med andra ord. I går när jag gick ut i trädgården upptäckte jag att höstlukten även nått hit. Men det som allra mest sticker i näsan är KOSKIT!!!
På något närliggande fält har gödslat med koskit och det kryper in mellan håligheterna i väggarna och det luktar i hela huset. Tur att vi inte väntar besök de närmsta dagarna...

Tillbaka från hockeyträningen tog jag tag i hela högen med dokument som ska fyllas i för att Lukas ska kunna skrivas över. Och fyllde i checken på den höga säsongsavgiften...
Läste sedan igenom dokumenten lite snabbt. Där var regler för barnen, ungefär samma som hemma i Rönnäng. OCH regler för oss föräldrar:
1, Vi får inte gå på andras barn om de varit dumma mot vårt barn, vi ska gå till tränaren.
2, Vi får inte gå på föräldrarna till andras barn som varit dumma mot vårt barn, vi ska gå till tränaren.
3, Vi måste uppföra oss under träning och tävling, vi får inte dricka och vara fulla.
4, Om vi inte följer dessa regler och avsevärt skärper vårt beteende från föregående säsong riskerar samtliga föräldrar att portas från ishallen.

Jag inser att denna hockeysäsong kan bli hur spännande som helst ur flera perspektiv...
Hemma i Rönnäng hade vi föräldrar det bara trevligt tillsammans. Hjälptes åt, fikade, festade och trivdes ihop. Här fördrivs uppenbarligen barnens tränings- och matchtid på helt annat sätt!!!

Nu har vi varit iväg och klippt Emil och Lukas. Man måste ha "haircut two" - minst - i skolan här. Och det är någonstans mellan icke-stubbat och längre... Har inte fått kläm på det riktigt. Själv ser jag vildvuxen ut, funderar över om jag ska kunna vänta ända till höstlovet och klippa mig hos Agneta hemma på Tjörn som vanligt. Jag fick ju till en klippning i Trosa hos en duktig tjej som klippt mig förr. Men det var ju ett tag sedan...
Så här ser i alla fall mina snygga killar ut, visst duger de för den engelska skolan?!! Emil ser ju till och med lite klädsamt brittiskt blek ut ;-)

Min vän Helene kollade upp fakta kring andalusierna och nu har även jag koll på läget. Så här ligger det till:
Andalusier ett samlingsbegrepp för spanska/andalusiska hästraser.
Lusitanon och Pura Raza Espaniola(P.R.E) är genetiskt sett identiskt lika.Lusitanon är den portugisiska varianten som har fått sitt namn efter den gamla benäningen på Portugal,nämligen Lusitania.Denna gren av rasen avlas framförallt för att bli något kraftfullare för att passa till tjurfäktning(i Portugal dödas ej tjuren).P.R.E-hästarna är den spanska grenen av rasen och avlas lite smidigare för att mer passa till dressyr och show och för sin skönhet.De härstammarfrån en utdöd hästras:Pyreneiska hästen,korsad med Arabiska fullblod och Berberhästen.
Tack Helene!

Först måste jag klargöra en sak. Jag gillar verkligen vårt hus här, det är jättecharmigt. Men det är så gammalt och därtill engelskt att det trots allt har sina brister. Det är krypvindar och hål i fasaden på övervåningen. Och var helst ett rör lämnar huset är det en glipa. Så vi har diverse kryp som hemma endast finns utomhus, till exempel kryper det en och annan gråsugga i Emils rum, BLÄ.
Men nu till dammsugaren. Återigen är vårt hus ett av de bättre, två sovrum samt samtliga badrum saknar heltäckningsmatta. Det är inte helt ovanligt, snarare regel, att alla rum i husen har heltäckningsmatta förutom köket.
Men trots det har vi matsal, TV-rum och fyra sovrum samt alla trappor, hallar och så vidare med tjocka heltäckningsmattor. Nu har jag dammsugit hela alltet. Med en rund, otymplig dammsugare. Men den har ett "happy face"; öga, öga och en JÄTTEGLAD MUN. Jag tror att dammsugandet hade varit roligare utan heltäckningsmattor och med en fogligare dammsugare. Den glada munnen gör det inte ett skit enklare eller roligare i alla fall;-)
Familjen där vi köpte Vicky hade inte heltäckningsmatta på toa, det är ett plus!
Nu har vi varit i stora husdjursvaruhuset och shoppat loss, hos veterinären och beställt vaccinationstid och fyllt på det sista ti llLukas skoloutfit inför onsdagens skolstart. Efter alla dessa utflykter var Vicky trött och tog en lur i sitt egna rum.

Jag gick in på Horse and Hounds hemsida och fann en annons med mini-Jack Russel. Vi ringde, en tik fanns kvar. Trots att klockan var vid 19-tiden och det låg två timmar norröver fick vi komma. Och det kan ni ju räkna ut hur det gick. Vicky fick följa med oss hem. Nu är det mitt i natten och hon ska få sova. I morgon eftermiddag blir det shopping i en gigantisk "pet store" som vi sett en bit bort.


Tror ni Ture, Sven och Misse blir lika förälskade som vi?