Liv i exil

I dag har jag haft en hektisk arbetsdag i Sverige och så även i morgon. Emil har varit lycklig hos sin älskade dagmamma. I morgon ska han bjuda alla kamraterna på glass för att han fyllt år.
Det har blivit tre barn färre i dagmammegruppen. Och ett barn färre ska det bli. När jag och Emil kom hem, Emil så glad över sina kompisar och jag glad att jag kan arbeta fortfarande och ha kvar dagmamman, då öppnade jag brevet: "Er barnomsorgsplats för Emil uppför från och med 1 oktober 2008 på grund av er flytt till utlandet", undertecknat av förskolechef Medin. Dagmamman har inget sagt, Länsrätten har inget sagt (jag har överklagat ärendet dit) och ändå blir Emil uppsagd. Det ironiska i det hela är att den kommunala tjänstemannen skickat brevet hit till Tjörn fast hon å det bestämdaste hävdar att vi inte bor här. Och hur ska jag då kunna ta del av hennes beslut?
Vi är skrivna här, jag och Emil, mitt företag drar in rätt bra med pengar och därmed betalar jag hyfsat med skatt, vårt hus är inte uthyrt, vår bil är här. Men vi finns inte, inte enligt Tjörns kommun. Undrar om fru kommuntjänsteman kan säga det rakt i ansiktet på Emil, att han inte får vara med sina kompisar mer när mamma jobbar, FY F..N VAD JAG ÄR LEDSEN OCH ARG!