Liv i exil

Så börjar vår dryga vecka på Tjörn lida mot sitt slut. Som vanligt har inte ens hälften hunnits med. Jag har inte varit i Mjölkeviken, eller hos Eivor på Tjörn, eller hälsat på Bosse på pensionatet på Orust, har inte ens ringt storebror... Svärmor, svärfar och nya kusinen Vilda har inte heller hunnits med. och inte har barnen fått skor från Ulles affär. Fast det är tre dagar kvar! Än lever hoppet att fler punkter på listan ska hinnas med.
Fast vi har hunnit med också! Jordgubbar, Lukas har badat, Thaimat i Skärhamn, Emil har lekt med kompisar och jag har ätit middag hos dem, lilla blå, klippa gräset, njuta av altanen, solbränd - med betoning på bränd - ja mycket viktigt har hunnits med!! I morgon det viktigaste av allt - vin och fniss med kompisarna!
Jag försöker locka över Tillys ägare hit till sommaren och vill ha vackra Tjörnbilder men inser att jag själv inte har några och att jag givetvis glömt kameran, snälla maila bilder till mig. [email protected]

Peter har inte sett Misse sedan vi åkte till Sverige. Alltså fem dagar i dag. Att vår matglada, sociala och hemkära katt frivilligt skulle hålla sig undan är inte troligt. Kvar är då den obehagliga och sorgliga sanningen att han råkat ut för en olycka av ena eller andra slaget och faktiskt är borta för gott. För Lukas kommer det att vara en katastrof och stor sorg. Så än så länge vet han inget, han ska få njuta fullt ut av sina dagar här på Tjörn med alla kompisar. Jag gråter i smyg när jag tror att barnen inte ser och så håller jag tummarna och HOPPAS att Misse bara tagit en extra lång promenad. När vi kör in på vägen till vårt Englandshus nästa måndag så möter han oss precis som vanligt. Fast i mitt huvud gnager förnuftet och säger att det inte är så. Att det inte blir som vanligt igen, någonsin. Tänk att man kan fästa sig så vid en katt. MISSE KOM HEM!

Så är det äntligen dags att åka hem till Sverige och Tjörn. Och då känns det lite kluvet helt plötsligt. Jag trivs trots allt riktigt bra här och jag har blivit väldigt fäst vid hästen. Lukas har fått kompisar och det har jag och Emil med. Då känns det lite trist att åka iväg, tänk vad konstigt det ska kännas när det är dags att flytta hem för gott...
Fast jag älskar ju Tjörn och mitt hus. Och jag har massa kul dagar framför mig. Vi ska grilla hos Elvira med familj, jag ska umgås med Therese, bjuda Kicki och Mattias på öl på nya altanen, träffa barnens nya kusin, lilla vackra Vilda, träffa mamma, bror med familj samt svärföräldrar, åka till Bollebygd och ha minigymnasieklassträff med Nina och Åsa och det ska bli vin och fniss med tjejgänget. Dessutom ska tandläkaren och frissan klaras av! Så det är bara att fortsätta att packa och inte sitta här och drömma mig bort.
Får inte glömma, jag ska öppna morgonfik på altanen, det finns vilsna Orustbor med anställning i Tjörns kommun som har svårt med att det inte serveras kaffe för än 8,30. Därför startas café Shallowwatermountain, en unik happening - endast nästa vecka och för speciellt inbjudna ;-) För vi i Höviksnäs vet i alla vikten av morgonkaffe, eller hur!

Lucky åt allt och närsomhest. Det var mariannekola, kraftfoder i mängd, halstabletter, salta grodor (fast dem gillade han inte riktigt), chokladjulkalender, apelsiner och allt där emellan. Han hade aldrig kolik.
Tilly däremot är en kolikdam. Hon äter med massa regler och restriktioner runt omkring. Just nu har hon boxvila på grund av hälta och det funkade inte riktigt ihop med hennes känsliga mage.
I går när jag kom var hon sur och grinig och obekväm liksom. Snart konstaterade vi att hon hade kolik. Jag började gå och gå medan de andra ringde hennes ägare och veterinären.
Till slut sjönk hon ihop i en stönande hög i paddocken, jätteläskigt och skrämmande.
Veterinären kom, tryckte i henne något och hon var på benen igen. In i boxen och sedan rensade veterinären henne från båda håll om man säger så... Lite droger på det och hon sussade gott. Hennes ägare, Nikki, åkte efter lite påtryckningar trots allt för att fira sin farfar som fyllde 91. Jag väntade till Tilly kvicknat till och ledde henne 10 minuter, sedan var det hem och äta lite för att sent som attan ta en ny promenad. I dag har det blivit två promenader till och hon är pigg och kry igen, skönt för jag har fäst mig alldeles otroligt vid denna gamla dam. Hoppas bara att hennes ben blir bra också!

De svenska låtarna brukar jag kunna sjunga dagen efter eurovision men det är ju för att de har nötts in i skallen under många veckor före själva tävlingen. Elena Paparizou kunde jag också, och La de swinge. Annars brukar vinnarlåtarna gå in i ett öra och ut i det andra. Men till min förvåning upptäckte jag på morgonen, efter att ha laddat ner Fairytale från iTune, att låtens refräng sitter som en smäck! Jag tycker han var kanonbra och en värdig vinnare, heja Norge och sicken nationaldagspresent till hela landet.
Men jag tycker det var synd att Malena inte fick fler poäng. Hon är duktig och har genomfört hela spektaklet med glimten i ögat. Äntligen en svensk deltagare som inte tar sig själv på så himla stort allvar, synd att det inte belönades mer. Och hon sjunger helt fantastiskt!!

Nu har jag och barnen frossat i en alldeles ljuvlig jordgubbsefterätt. Så god att jag måste dela med mig av receptet.
Jordgubbstartar:
200 gram philadelphiaost
125 gram ricotta (läste fel så jag tog 250 g och det funkade ;-))
50 gram florsocker (icing sugar på engelska, ser ut som florsocker så jag chansar på den översättningen)
500 gram jordgubbar
50 gram amaretto kakor

Blanda ostarna och mosa i tio jordgubbar, lägg i en form, typ pajform, och låt stå i kylen i minst en timma. Före servering skiva och strö över resten av jordgubbarna, stöt kakorna i mortel och strö över. Ät och bara NJUT!

Lillasyster pannkaka är kanske inte alltid snabbast med senaste tekniken precis... Men i dag blev längtan efter musik vid skrivbordet akut. Så nu har jag registrerat mig på iTune och laddar ner låtar som bara den. Och det är melodifestivaldisco vid datorn och lite jobb blir gjort.
Förresten såg ni semifinalen igår, vad gjorde Iprenmammen i en av låtarna? Och hur tog han sig till finalen? Eller var det en smurf? Så mycket dåliga låtar det finns. Och den kvinnliga programledaren - så mycket tandkött.
Heja Malena!!!!

England har, tillsammans med ett par andra länder, en given plats i melodifestivalfinalen. Där brukar de göra sämre än sämst ifrån sig och därför har evenemanget ingen vidare status här alls. Men förra årets bottennotering var tydligen droppen som fick bägaren att rinna över. Det får inte bli hur pinsamt som helst.Därför anlitades Andrew Lloyd Webber, Mr Musikal himself, och en annan känd musikerkvinna. Dessutom anordnades en idolliknande TV-tävling som gick under namnet "your country needs you". Den som vann tävlingen fick en låt specialskriven av Lloyd Webber och kvinnan och ska representera Storbritannien på lördag. Vinnaren Jade sjunger fantastiskt och förhoppningarna är stora att hon ska rädda örikets rykte.

Semifinalerna är dock helt oviktiga här men visas på TV. Och kommentatorerna behandlar programmen därefter. Stor ironi genomsyrar programmen. I tisdags fick främst programledarparet utstå mängder av syrliga kommentarer.
Malena däremot talade de bara om i vänliga ordalag, tror att de gillar henne.
Englands, och Jades, favorit är annars Norge.

Känns lite konstigt att bjuda in via bloggen men varför inte, det är ju här ni har OSA:t hittills. Det blir vin och fniss på vår nya altan i Höviksnäs den 30 maj. Det är pingstafton så om du inte planerar att gifta dig så finns det ingen ursäkt att inte komma. Och om du planerar att gifta dig så måste du givetvis bjuda oss "vin-och-fnissare".
Vi ses alltså den 30:e någon gång efter fem, blir det lagom? Jag fixar lite käk och solsken är beställt.
Ses snart alla älskade vänner!!! Jag saknar er!!

I dag tog jag och Lukas en promenad i skogen med våra två hundar, precis som vi gjort flera gånger i veckan sedan hundarna kom hit. Jag har anat att det kanske ligger snaror i skogen, eftersom jag förstått att det inte är helt ovanligt här. Men jag har inte riktigt tagit det för verklighet, inte för än i dag.
Helt plötsligt var Ture väck, han tror numera att han är fågelhund och det dräller av fasaner i skogen. Jag hoppade in i rhododendronsnåren med Vicky efter, helt plötsligt satt hon fast i en snara. En stålvajer formad som en strypögla där änden satt fast i en avhuggen staketstolpe för att ge tyngd. Tog snabbt loss henne och blev akut orolig för försvunna Ture. Börjar ropa och Ture svarar med gälla skall. Som tur är så fortsätter han fast vi kommer närmare, in emellan buskarna sitter även han fast men eftersom han skäller hittar jag honom. Det var riktigt, riktigt otäckt men slutade väl. Nu blir det skogspromenader i koppel hädanefter!

Pimm’s skapades av James Pimm någon gång på 1800-talet och är en väldigt engelsk apertif. Populär vid stora evenemang som vid Badminton, Wimbledontennisen och galopp på Royal Ascot.
James Pimm tog över puben Hogshead Tavern i London 1823 och gjorde om det till Pimm’s ostronbar och där skapade han sin egen drink med ett recept bestående av örter, kryddor och en bas av gin. 1859 började den tappas på halvlitersbuteljer som såldes för 3 shillings.
I min Pimm’s på Badminton låg det gurka, apelsin och myntablad, massor av is gjorde den svalkande och helt underbart god!!!

Så har jag varit på fälttävlan i Badminton. Jag har alltid drömt om att få komma just dit så nu är en dröm uppfylld.
Själva Badminton är en urgullig by som man borde återvända till när den inte är full av hästar, lastbilar, folk, hästar, hundar och allt annat.
Jag tog med mig Lukas och Nikki, Tillys ägare. Det var tur att Nikki var med, hon har varit där förr och det behövdes en guide för det var STORT. Jag hade ingen lust att göra som resten av de ackrediterade journalisterna, sitta i mediacentret och följa terrängen på TV, drickandes kaffe och annat starkare och skvallra om ditt och datt. Undrar hur de får in närvarokänsla i sina texter?
Hindren var STORA men ryttarna var otroliga, det såg ju knappt svårt ut, helt otroligt. Vi såg en tjej falla av över bilhindret och en kille vid ett väldigt klurigt hörnhinder, både ryttare och hästar klarade sig oskadade. En brittisk tjej föll av och förlorade medvetandet och fördes till sjukhus.
Mässområdet var jättestort, vi gick inte igenom ens hälften men tillräckligt för att jag fick köpt nya ridskor. Känns konstigt att åka till Badminton för att köpa Mountain Horse-skor ;-).
Det var många "fina" engelsmän på plats. Med de RÄTTA kläderna; oljerock, rutigt, sämskinnsbyxor, hattar, rätt skor och tillhörande jack russel. Jag hade bara jack russel... En del såg ut så att jag blev alldeles full i fniss. Vanligt folk, som jag, gick runt hela banan och tittade på ett par ryttare vid varje hinder. Det "fina" folket hängde i mässområdet, drack Pimm's, såg coola ut och diskuterade livets viktigheter - vad det nu kunde vara!!
Jag hade ingen aning om vad Pimm's var förut men nu vet jag och det är riktigt gott!!

Förra helgen tog vi med hundarna upp på marknaden i stan. De gillar det inte riktigt - för mycket folk och för trångt. Ture klarar det bättre än Vicky. Jag förstår henne, hon är stor som en större råtta och smyger omkring bland fötterna på massa folk varav ingen har blicken i backen utan alla har den riktad in i marknadsståndens krims krams. Ture drar när han ser andra hundar och då börjar han även rossla som om han var på väg att strypas. När vi lämnat folkmyllret och promenerade på charmiga engelska gator hemåt mötte vi en kvinna med hund. Ture drog och rosslade. "Oh, he so cute, sounds just like a pig", sa hon med ett stort leende. Så nu kallar vi honom Grisen Ture.

I dag påminde en vän mig om att jag har det rätt bra här, jag ska inte gnälla, och det är sant. Här är fantastiskt, det är bara det att jag gillar ju inte att sova borta och nu gör jag det i två år... I dag var jag och Emil inne i London och hämtade ut passen och besökte "Totally Swedish"; det blev polarbröd, skagenröra, ballerinakex, jordgubbssaft, en klubba, två tablettaskar och en svensk bok.
Här är ju vänstertrafik fast inte riktigt överallt. Inte i P-husen, där gäller högertrafik. Ni vet när det går en ramp för uppfart till nästa plan och en är nedfart för de som ska ut, då ska man köra på den högra. Visst är det supermärkligt.
Hemma ser jag inte längre någon som röker i bilen längre, här är det snarare regel än undantag och det även om det är barn med. Dyra bilar kan det vara också, hur bra blir andrahandsvärdet undrar jag ju då.
Här finns inte saft!!! De finns något liknande men de flesta varianterna smakar som jag inbillar mig att Ajax sommarblom smakar, KEMIKALIE!
Idag var hyresvärden här, vi ska få massa grejer i vårt gamla hus! Ny ytterdörr, tätade fönster, ny diskmaskin och lite annat som ska göra kommande vinter lättare att tackla.
Nu ska jag sätta mig ute i eftermiddagssolen och dricka kaffe och ta en ballerina, tjingeling pling!

Emil ville åka och köpa en Byggare-Bob-outfit i dag. Vi begav oss till stora varuhuset men hittade inget. Så det närmaste en Byggare Bob vi har hos familjen Grundberg är denna man...

Och efter att han fått härja på byggvaruhuset åstadkom han följande vid hemkomsten. Nu har katterna en egen ingång, visst är den tjusig.

Så har jag gjort det igen - stekt mig illröd ;-) Igår var det kanonväder och vi vandrade upp på stan och tog konstiga vägar hem. Vi måste ju utforska mer än centrum och pubarna... Sedan la jag mig på gräsmattan för att jämna ut eventuell bonnbränna. MEN, jag är illröd på armarna från tröjkanten och nedåt och på bröstkorgen... Resten av kroppen är VIT.
Tur att det är molnigt i dag, då kan det i alla fall inte bli värre.

De finns överallt, Tesco-varuhusen. Det är en stormarkad som får COOP och ICA att se fjuttiga ut. Det är hur STORT som helst. Där finns ALLT. TV, vin, sprit, kläder, gräsklippare, mat, godis, heminredning, färdigmat, blommor, grillkol och så vidare i oändlighet. Det är "offers" på allt, köp tre betala för två, fem för två pund osv. Och så är det BILLIGT. Jag gillar inte dylika ställen men viker mig för majoriteten. igår var det dags för färd till stora varuhuset som har öppet nästan jämt. Vi lyckades hålla oss till livets nödtorft, sist kom vi ut med en sladdlös telefon... Tesco kanske inte är en turistattraktion egentligen men det är värt en liiiiiten titt för att det är så olikt våra storköp hemma.