Liv i exil

Den 21:e maj åker vi hem till Sverige, nedräkningen har börjat. Jag och barnen längtar efter vår dryga vecka i Sverige. Jag vill hinna med och träffa ALLA och sola på min nya, fina altan. Varför inte slå två flugor i en smäll? Vin och fniss på min altan, vem vill komma? Antingen 23 eller 30 maj!!!!!

I dag är det 12 år sedan jag och Peter gifte oss i Svenska sjömanskyrkan i Skagen. Med på plats var en liten tapper skara; mamma Märta, storebror Jan, svärmor, svärfar, Mela, Tony med en liten Matilda, Therese, Lasse, Viktor, Kicki, Gerd, Sten-Olof, Anki och Niklas. Sedan dess har mycket hunnits med. Vi har fått två barn, flyttat två gånger, haft tre katter, sex hundar, Peter har pluggat till civilingenjör, jag till journalist och EU-samordnare. Jag har hunnit med att vara fritidsledare, lärare, resurspersonal, vikarierande redaktör, webbredaktör, frilansjournalist och egenföretagare. Flyttat utomlands har också hunnits med. Våra föräldrar har hunnit med att flytta totalt tre gånger. Kompisar har separerat, hittat nya, skaffat barn, bytt jobb och mycket annat.
Vi får se vad de kommande tolv åren har att bjuda på för mig och min kära make.

I dag bestämde vi oss, jag och Emil, för att promenera till skolan i det vackra vädret. Vi hann inte långt för än Misse slöt upp. Med en alldeles bedårande, och alldeles död, kanin i munnen. Den var ju rätt stor faktiskt, i alla fall i förhållande till Misses kropp. Emil kunde inte förstå hur Misse lyckats med detta. En sak förstod han i alla fall, att vi faktiskt inte kan ha varken kanin, hamster, marsvin eller något annat litet gulligt. Inte när vi hyser en mördare i familjen. Nej, kanin ska Emil ha sedan, när vi inte har katter längre. Med tanke på att Misse är fem år i sommar så lär det dröja.

I dag gick jag och Emil en sväng på staden. Filmer skulle lämnas in och mirakelmedel skickas till webbchefen Emelie. Mörka moln gaddade ihop sig på himlen och det såg sannerligen ut som om jag och lille herr Grundberg skulle få oss en dusch.
När vi går där och spekulerar i om vi kommer att klara oss eller inte säger Emil. "Mamma, jag hejtar när det rejnar." Det är verkligen en blandning av svenska och engelska hos honom nu. Han blandar friskt.

I går slog magsjukan till mot Lukas. Och inte i den lindrigare variant som drabbade mig utan riktigt ordentligt. Så nu ligger han nedbäddad i soffan. Han har några stora prov denna veckan, som centralprov tror jag, och i dag missar han två. Dj...a skit får man säga då.
Igår låg Ture så avslappnad i Peters famn och kollade TV, så in i norden avslappnad att han kissade i sömnen. Gissa hur arg Peter blev och vilket gott skratt jag fick.
Eftersom de jag behöver tala med för att kunna producera en artikel inte svarar så får jag väl ta och deklarera då - inte kul när det pågår men oändligt skönt när det är över.

"Mamma, jag vaknade och sa bara shit, för jag hittade något äckligt."
Det är inte bara fina engelska ord som fastnar i Emils huvud... Han vaknade och såg något som Vicky tagit med in från morgonpromenaden, pappa Peter låg kvar i sängen och kan intyga. De första ord som kom över den väna 4-åringens läppar denna morgon var "SHIT".

En av Therese magbaciller följde med mig till England och jag blev magsjuk. Inte den allra värsta varianten men fullt tillräckligt.
Som tur är väntade bacillen till torsdag så att jag och Emil han med att göra besök hos Walsall Leather Museum. Ett mysigt och intressant ställe. Utförligare om museet kommer i höstens Ridsport Special.
Nu måste jag jobba som en liten blå idag för att kompensera gårdagens säng- och toaläge.
Hej hopp galopp!

Medan jag och Kicki hade en helt underbar dag i Gamla Stan, solen sken och ölen och vinet smakade extra gott på de uteserveringar vi provade, så låg Therese magsjuk på hotellrummet.
Bland annat hamnade vi på en bar i utkanten av Gamla Stan, med utsikt mot slussen, där det helt tydligt pågick någon form av handel och utbyte av tjänster människor emellan. Var tvungen att ringa Emelie, webbchefen som bor nära där vi satt, och fråga om hon visste vad som föregick på det lilla torget, men hon hade ingen aning. I alla fall försökte en karl ragga upp oss genom att luta sig sensuellt, trodde i alla fall han, mot en Seat och samtidigt tugga i sig ett glassrån, också det antagligen på ett sensuellt sätt. Personalen på baren, bara killar, var väldigt feminina i sitt sätt och helt plötsligt kom det fram en kille och frågade om vi var lesbianer. Kändes som en kväll på Bacchus på 80-talet!
Vi fick liv i Therese och hon följde med till Globen. Sicket ös det var i tanten, inte Therese utan Tina alltså. Hon sjöng och agerade som om hon fortfarande var 40. Det var helt enkelt magiskt att se och jag fick nästan nypa mig i armen. Nu sitter jag på Skavsta på väg hem efter ett extremt hektiskt dygn, lite bakis men inte farligt. Jag håller tummarna för att Therese baskelusker inte ska drabba mig.

I natt bär det av till Stockholm för ett roligt dygn med Kicki, Therese och Tina Turner. Vet inte om Tina kommer att delta i alla våra aktiviteter men vi ska ses på Globen i alla fall.
Man kan göra det mesta utan att behöva tala med en kotte nu för tiden. Flygbiljetterna köps på internet där man även checkar in, Ryan Air vill inte ha fysisk kontakt med sina kunder så länge det går att undvika. Jag har bestämt mig för att ställa bilen på Stansted, P-biljetten köpt och klar online. När jag kommer fram läser en kamera av reg plåten och bommen öppnar sig. Hoppas det funkar i realiteten också eftersom jag reser mitt i natten. Kollade tiderna på flygbussarna mellan Stockholm och Skavsta, men se, de hanterar inte kontanter på bussarna längre, nä,köp biljetten online. Så nu har jag en rejäl bunt utskrifter med mig med P-biljett, bussbiljett, boardingcard och säkert något mer jag glömt i farten. Snart kan man nog resa utan att lyfta rumpan från stolen alls ;-)

För Minna Telde är det värre än värst just nu. Hon har flugit sin fantastiska häst Don Charly hela vägen till USA och Las Vegas för att delta i världscupfinalen, startat en klass med bra resultat, låg nia inför küren i dag, och dessutom fått en 10:a för ökad skritt vilket säkert skapade förhoppningar. Domarna gillar hästen. Då vrickar Don Charly benet och världscupfinaläventyret är över. Stackars, stackars Minna Telde. Nu får vi sätta allt hopp till Jan Brink, hoppas att han och Briar briljerar fullständigt i deras sista start i karriären.
Se webb-TV-inslag från Las Vegas med Minna här där hon berättar om Don Charlys hälta och besvikelsen.

I natt kom det en liten törstig och småfebrig Emil tassandes till min sängsida. Han fick lite vatten och kröp sedan ner mellan mig och Peter. Innan han somnade om låg han och pratade lite. "Mamma,vet du, om jag blundar vet jag ändå var jag är. Titta här, nu tittar jag och jag är här, nu blundar jag och jag vet att jag är här." Det är fantastiskt vad mycket man kan och hur mycket hjärnan snurrar när man är fyra. Nu ska jag lägga mig och läsa och kanske blunda och undra var jag är.

I går så bestämde vi oss. Dags att upptäcka trakterna nordöst om oss. Suffolk blev det, och kanske lite Norfolk. Vi googlade runt och bestämde oss för staden Great Yarmouth. Vi fann en "petfriendly" hotell som vi ringde upp och bokade in oss på. Kände redan på namnet, Seashells guest house, att det bara kunde bli bra. De hade bara ett litet rum kvar men vi fick knö, det var inga problem för dem, och inte för oss heller.


När vi kommit fram och installerat oss gav vi oss av ner till havet. Ture vågade bada. Tror minsann att han saknar havet. Vicky stod mest på strandkanten och skällde ursinnigt för att han var så vågad och hon inte vågade följa med.

Det fanns ett litet tivoli också där Lukas och Emil roade sig en timma eller så.


Efter en god natts sömn och frukost gav vi oss av till det museum vi på förhand bestämt oss för att utforska. Vi var så tidiga att det inte hade öppnat än. istället gick vi in på ett krukmakeri, byggt i ett gammalt rökeris lokaler. En del av huset är byggt mot den väldigt gamla stadsmuren och resten med vrakved. Great Yarmouth Pottery var ett helt underbart och charmigt ställe. Vi gick sedan in på vårt ursprunliga mål, Time and Tide museum. Det var som museum är mest, varken mer eller mindre. Även det huserade i ett gammalt rökeri så det doftade ljuvligt. Lärde mig att vi männiksor är extra känsliga för lukten av brinnande trä och att vi dras mot lukten. De tror att de är någon urtidsinstinkt...
Sedan fikade vi lite på en parkbänk innan vi tryckte in adressen till en väderkvarn på GPS:en, men till kvarnen kom vi aldrig... Först såg vi en skylt: "The Real Ale Shop", givetvis måste vi dit. Nöjda och glada, 12 flaskor Ale rikare åkte vi sedan vidare.
Vi tuffade vidare och följde skyltarna mot en vingård. Tillslut kom vi fram.

På Shawsgate fick vi provsmaka, vi promenerade bland vinrankorna. I dag gråa och trista men senare i sommar fulla med vindruvor.

Vi lämnade vingården många vinflaskor, och must till barnen, rikare och fortsatte färden mot kvarnen. Men innan vi hann dit kom vi till Framlingham och där finns Framlingham Castle. Där spenderade vi ett par timmar, bland annat kunde man gå uppe på slottsmuren, något som var fantastiskt vackert och fantastiskt obehagligt. För dem som inte vet är jag löjligt höjdrädd, jag hade ont i magen hela tiden och var mycket fåordig.



Nu är vi åter hemma, testar lite Ale och jag ska strax krama kudden. Väderkvarnen tar vi nästa gång.

I dag åkte storebror med familj tillbaka till Sverige. Tidigt, tidigt i morse gick planet.
Här vaknade vi så sakta till liv och bestämde oss för en utflykt till Knebworth House, ett slott med lekplatser, dinosaurier och annat man kan förlusta sig med.


I dag hade de även besök av The Knights Of Royal England.


Men först var det lek och fika.



Vi trodde faktiskt att vi missat riddaruppvisningen och blev glatt överraskade när vi förstod att så inte var fallet. Här rider riddarna in på arenan där de sedan ska göra upp. Det hela är ju faktiskt väldigt likt gymkhana, hästarna är bara större, mer utklädda och så även ryttarna.






Efteråt gick vi in i kyrkan som hör till slottet.

Och slutligen tog jag en bild på Lukas som jag tycker blev så himla bra, visst är han snygg!!!

I går, på självaste påskafton, hade Lukas match. Det var synd om laget, de är inte många i vanliga fall och med lov så var de nästan inga alls. De har två målvakter varav den bästa fick bli utespelare. Flera 10-åringar fick vara med och de är duktiga men står sig slätt mot stora killar som närmar sig 13. Lukas var med i förstafemman och var jätteduktig. Helt plötsligt gör han till och med mål. Efter varje match utses "spirit of the match" och "player of the match" från båda lagen. Och Lukas blev matchens spelare. Han var så duktig och jag är en extremt mallig mamma!

I dag har Emil och Lukas varit ensamma på bio. Det blev Monsters vs Aliens i 3D. Så här snygga glasögon fick de att ha på sig.

Jag och Peter fick ett par timmar att själva strosa i butiker i det stora köpcentrat. Det blev skjorta och slips för Peter och en blus åt mig. Jan och gänget är inne i London och turistar i regnet.

I dag kom mitt presskit till Badmintons fälttävlan. Det ska bli så otroligt häftigt att få se denna tävling på plats.

Men ånyo så ställer kläderna till det, ni som följer bloggen vet att jag gjorde en klädfadäs på Volvo Pentas julfest.
Nu ska jag på fälttävlan, jag ser lera, jag ser rejäla kläder och kängor. Det gör inte The Mitsubishi Motors Badminton Horse Trails 2009. Här är ett utdrag ur pressinfon:
DRESS
Members of Press are requested to be reasonably dressed, but particulary when working in or around the Main Arena. The style police will not accept tracksuits, shorts, jeans or trainers in the Arena. In the case of men, a jacket and tie is requested and for ladies that they are smartly dressed.

I dag var det dags för nya skor åt Tilly igen. Jag åkte ut och såsade i stallet. Mockade, red, tjôtade och pysslade. Förra gången berättade ju Nikki att hovslagaren är i sin egna värld på grund av att han rökar på så mycket. I dag rökte han på medan han skodde!!! Men det gick bra ändå och han var till och med lite trevlig som påtänd.
Red i paddocken för första gången på veckor. En av tjejerna i stallet, som tävlar i dressyr, kom ut och berömde mig för att Tilly gick så bra för mig. Hon hade till och med berättat det för sin mamma efteråt som också kom fram och sa något uppmuntrande. Att så lite kan göra en så himla glad. Det berömmet ska jag leva på länge.

Jag är rätt mätt just nu men den maten har jag fått laga själv. Andra kan man inte lita på längre.
Igår gick vi upp på stan på förmiddagen. Peter skulle klippas och däcket till Emils nya cykel pumpas. Frampå eftermiddagen var det dags för Lukas att spela hockeymatch. Vid 14-tiden bestämde vi oss för att äta lunch på stan, vi behövde inte åka för än halv fyra så det var gott om tid. Vi har sneglat på en tapasrestaurang flera gånger, det låter gott och de har en mysig innergård. Dit gick vi. Det var inte mycket folk och vi fick snabbt meyerna, beställde och fick våra drickor. Bordet bredvid oss togs i beslag av en familj om fem. Och vi väntade på maten, grannbordet fick sin men inte vi, grannbordet åt och åt men vi fick ingen mat. Grannbordet åt klart men ingen mat. Klockan tickade och bordet stod i skuggan och vi frös. Peter gick och sa till och de lovade att maten var på väg - tio minuter senare - ingen mat. Peter sa till igen - nu var den verkligen på väg - ingen mat. Fem minuter senare gick Peter in och sa att vi måste gå och får betala. Då bad de om ursäkt och bjöd på drickorna. Så 1,5 timma på restaurang för att dricka cola och vatten - yipee!!
Det blev en macka från en shellmack för Lukas och vi andra slängde i oss Burger King medan Lukas och laget värmde upp.
I dag promenerade vi i parken och tänkte att vi ska inte utmana ödet. Vi kör med säkra kort. Den gamla puben där vi varit massor av gånger, det blir aldrig fel. Jag och Peter tog dagens roast. Peters tallrik var fylld av senor med lite kött emellan. Min tallrik såg ungefär lika dan ut med skillnaden att mitt kött var mer eller mindre rått. Vi klagade och behövde bara betala för en rätt...
Så kvällsmaten blev hamburgare grillade på egna grillen, mums mums.

I går kväll var det dags för puben med mammorna i Emils klass. Och en pappa, jag tror han är ensamstående med barnen, mamman är borta, därför är han undantagen från "bara-mammor-regeln".
När vi samlades så börjar de greja med pengar och säger: shall we do a kitty?".
Kitty är ju en bokfigur, präktig tjej som löser deckargåtor. Och Kitty går absolut inte på puben.
Men kitty här innebär att alla lägger en summa pengar var och sedan handlar man för dem till de är slut. Så vi la tio pund var och sedan var det öl och vin hela tiden. Tror att en del vinner på kitty medan andra förlorar.
Kul hade vi i alla fall och i dag är jag trött i huvudet.

I dag har det varit riktigt varmt. Vid 19-tiden såg det ut så här i trädgården:

Sista veckan i maj är det lov här och då har jag lovat barnen en vecka hemma på Tjörn. Upptäckte härom dagen att det är Kristi Himmelfärd veckan före. Det innebär två dagars skolledigt för svenska barn och extra mycket tid för lek. Därför mailade jag Lukas skola och frågade om han kunde få ledigt torsdag och fredag veckan före lovet. Jisses, det är allvarligt här i England, här följer utdrag ur det brev som jag fått av länets Deputy Director (Chief Education Officer) på avdelningen för Childrean, Schools & Families.
" I understand that you have requested that your child is given time away from school in order to take part in a family holiday".  "The Local Authority takes the view that taking children on holiday during term time can be damaging to a child's educational progress for two reasons. Firstly, children find it very difficult to catch up on the learning that they have missed and in the longer term it can have a negative impact on their progress." "Absence from school for family holidays is not a right."
Ord och inga visor med andra ord. Fick även ett brev från rektorn. Hon skriver att man inte gillar att barn får ledigt från skolan men att det för Lukas råder speciella omständigheter så att det är OK ändå. MEN... "I also anticipate that you will avoid taking Lukas out of school again over the next academic year."
Så det blir elva dagar i Sverige och vetskapen om att jag genom att driva igenom detta antagligen låtit Lukas ta första steget mot ett vuxenliv som arbetslös, karaktärslös, omdömeslös, ja allt med löst man kan tänka sig. I alla fall om man ska tro det engelska skolväsendet. Lustigt att två dagars ledighet kan skapa sådant rabalder och sådana omsorgstankar fast Emils trygghet och behov av stabilitet och skolplats inte ens får dem att reagera alls. Härom kvällen sa jag till Peter " England har mycket att lära av Sverige men jag kan inte se vad vi kan lära av dem." Och när det gäller skolväsendet och reglerna kring det så är det nog sant. Dock behöver vi absolut fler pubar hemma, allra helst på Tjörn ;-)