Liv i exil

Jag är rätt mätt just nu men den maten har jag fått laga själv. Andra kan man inte lita på längre.
Igår gick vi upp på stan på förmiddagen. Peter skulle klippas och däcket till Emils nya cykel pumpas. Frampå eftermiddagen var det dags för Lukas att spela hockeymatch. Vid 14-tiden bestämde vi oss för att äta lunch på stan, vi behövde inte åka för än halv fyra så det var gott om tid. Vi har sneglat på en tapasrestaurang flera gånger, det låter gott och de har en mysig innergård. Dit gick vi. Det var inte mycket folk och vi fick snabbt meyerna, beställde och fick våra drickor. Bordet bredvid oss togs i beslag av en familj om fem. Och vi väntade på maten, grannbordet fick sin men inte vi, grannbordet åt och åt men vi fick ingen mat. Grannbordet åt klart men ingen mat. Klockan tickade och bordet stod i skuggan och vi frös. Peter gick och sa till och de lovade att maten var på väg - tio minuter senare - ingen mat. Peter sa till igen - nu var den verkligen på väg - ingen mat. Fem minuter senare gick Peter in och sa att vi måste gå och får betala. Då bad de om ursäkt och bjöd på drickorna. Så 1,5 timma på restaurang för att dricka cola och vatten - yipee!!
Det blev en macka från en shellmack för Lukas och vi andra slängde i oss Burger King medan Lukas och laget värmde upp.
I dag promenerade vi i parken och tänkte att vi ska inte utmana ödet. Vi kör med säkra kort. Den gamla puben där vi varit massor av gånger, det blir aldrig fel. Jag och Peter tog dagens roast. Peters tallrik var fylld av senor med lite kött emellan. Min tallrik såg ungefär lika dan ut med skillnaden att mitt kött var mer eller mindre rått. Vi klagade och behövde bara betala för en rätt...
Så kvällsmaten blev hamburgare grillade på egna grillen, mums mums.