Liv i exil

Havrepappan bloggar för Hippson, i sin Scandinaviumblogg har han offentliggjort vad vi egentligen sysslar med i pressrummet, läs här, vansinnigt kul, läs mer här, ni får scrolla en bit.
För er som inte vet så är damen med popcornen skribent för Aftonbladet, hon är också arabhästägare och rätt säker på sig själv. Rätt snygg om hon får säga det själv liksom, jag tror, eller tycker mig ana, att hon tagit hjälp med skönheten litegrann, ser ut som om läpparna putar mer än sist jag såg henne.

Om en liten stund ska vi få gå banan med Rolex, världscupbanan alltså, jag går med bara för att det är kul. Ska bli spännande att se dessa jättehinder från marken.

Tack Åse för tipset om hattmakaren. Fick en rolig stund med hattmakarn, Patrik Kittel och hans flickvän, mer om det mötet kan ni läsa här.

Annars har jag väl inget spännande att berätta, låt mig fundera. Nä, inget smaskigt alls. Malin Baryard bär yngste sonen i bärsele, Werth kör sin telning i trendig barnvagn. Anky köper figurballonger till sitt barn. Royne är "ponnypappa" på heltid, fast sönerna rider ju häst.

Araben som vann igår utnyttjade sin tid i rampljuset till att tala om hur han älskar alla och allt, kändes som att han körde kontaktsökandet på det viset istället för att lägga upp en profil på en kontaktsökarsida.

Nåväl, det var bangång. Bara att göra sig redo. I morgon flyger jag till England och mina goa rara barn som jag saknar MASSOR.

Så går jag då på min tredje dag i Scandinavium. Det är lite kul, när man säger till folk att man är i den orangea arenan är det ingen som protesterar. Arenan var onekligen orange under väldigt många år - men nu är den grå fast det är det nästan ingen som märkt.

I torsdags var det clinic med Pether Markne och Maria Gretzer, en av ryttarna var Henrik Ankarcrona, jag har en liten undran, hur stora fötter har han egentligen? De såg väldigt långa ut.
Pether Markne har fått en väldigt fin solbränna av att spendera tid i USA, i morse gick jag förbi honom och jag kan berätta att han har väldigt väldoftande rakvatten.

Det finns numera väldigt fula ridhjälmar med ormskinnsmönster och liknande, absolut gräsligt, kan meddela att det i år även finns på stövlarna, och folk provar dem, GALET!

För er som inte får komma in i pressrummet, jag kan meddela att här sitter vi ett gäng och knattrar på våra datorer, vi får kaffe, macka och ibland lite bulle. Ibland kommer det in lite ryttare och blir intervjuade och så kommer PG, han har ju liksom lite ihop det med en av journalisterna.

I går vann Roffe, jisses vad karln kan rida och Ninja hoppa, fantastiskt roligt att se. Malins nya hingst Tornesch är söt och gillar inte rött och lila i kombination, en hingst med öga för vad som passar :-)

Nu ska jag fortsätta jobba, ha det bra!

I går spelade Lukas match med u16s B-lag. De flesta av killarna är nybörjare och inga superproffs så de förlorade. Men Lukas vann priset "matchens spelare". Och tränaren gillade hans insats så nu ska Lukas träna med u16 på onsdagar. Vilket innebär:
Tisdagar - träning med det egna laget
Onsdagar - träning med u16
Torsdagar - träning med developmentteam

Så, det blir ishall tre dagar i veckan, ohhh vad jag jublar. Fast det är fantastiskt roligt att se hur mycket bättre det går för Lukas och hur bra han har blivit. Och detta innebär att han troligtvis får spela ännu fler matcher.

Här i röda huset är det KALLT, JÄTTEKALLT, bergvärmepumpen klarar inte alls av denna kyla. Jag fick fyr i kaminen igår och har sovit i soffan bredvid kaminen i natt, nu sitter jag i köket och huttrar, elementen är ljumna och jag fryser om fingrar och tår, tur att jag ska till frissan snart, där är det förhoppningsvis varmt!

I går var en lång resdag.

Jag gick upp 4,30 och Peter körde mig till flygplatsen. Det fanns inga besked om inställda flyg, stängda flygplatser i Sverige eller annat. Ringde faktiskt till Säve på fredagskvällen och de sa att det är inte för än planet är i luften ovanför flygplatsen som de fattar beslut om det får gå ner eller inte.

Planet lyfte från Stansted, kapten ropar ut att nu landar vi om 20 minuter, ovan molnen var det strålande sol ;-)
15 minuter senare meddelar kaptenen att planet måste vända och gå ner på Sturup i Skåne. Tjejen bredvid mig blev superstressad. Hon var på väg till sin systers bröllop som skulle börja i någon kyrka i Mölndal klockan 4. Andra hade föräldrar på väg från Jönköping till Säve i ovädret och de hade ingen chans att stoppa dem och istället skicka dem söderut. Kaos med andra ord.
Väl på backen så meddelades vi att bussar skulle ta oss till Göteborg, väntetid 1,5 timma.

Bussarna kom och vi var framme i Göteborg strax före halv fyra, vid Centralen. Jag hade jättetur och en buss till Stenungsund gick 5 minuter senare så svärmor och svärfar slapp ge sig ut i ovädret.

Tack för Facebook, därigenom hade jag fixat skjuts hem från Stenungsund med supersnälla Érika, tack, tack och tack igen Érika för skjutsen.

Väl hemma var det snödrivor och inne superkallt och kylen ekade tom. Då kom Ingrid och hämtade mig och hemma hos familjen Lackfors blev det rostbiff, potatisgratäng, rödvin och paj! Sedan sov jag över i deras varma goa hus.

Nu är jag hemma i ett lite kallt rött hus, jag städar undan muslort, eldar i kaminen, läser lite och mår ganska gott. Det blev ingen GP-ponnysemifinal, Kungsbacka kommun stängde alla idrottshallar, skönt på ett sätt för då slapp jag ge mig ut och köra bil. Det blir i morgon kväll istället men då ska förhoppningsvis vägarna vara plogade och fina.

Det är en riktig vargavinter här, jag hade inte förstått, lite så där på håll, hur förbannat kallt det är här.

Jag är väldigt nyfiken på hur det gick för stackars tjejen som skulle på bröllop, kom hon fram? Jag lär aldrig få veta svaret, tyvärr!

Så var det dags att fara hem till Sverige. Som jag har längtat! I går kväll förstod Emil att mamma ska åka bort i flera dagar. Då säger han "jag vill ha dina kläder så jag kan känna din lukt.". Grät en skvätt gjorde han ockå. I morse, eller mer natt, så låg han i sängen och sov så sött och jag ville inte alls åka längre. En dryg vecka utan mina killar, det blir tufft.

Snöovädret hemma har oroat, kommer planet att kunna landa, men nu sitter jag på Stansted och det står på skärmen att jag ska gå till gaten så det är väl bara att dricka upp sista latten, stänga ner datorn och traska iväg.

Trevlig helg allihop!

I helgen fick Lukas spela med U16s B-lag, de är inga höjdare men de är stora! De förlorade men Lukas gjorde bra ifrån sig och får nytt förtroende på söndag kväll. Jag missade matchen i fredags - Emil var magsjuk, och jag missar matchen på söndag för då är jag i Sverige. Det tråkiga är att man inte får ta kort i ishallarna så jag kan inte se stillbilder i efterhand heller. Får nöja mig med Peters och Lukas referat.

Vet inte om jag berättat tidigare men vi är lite less på det stora stenhuset. Så less så vi faktiskt sagt upp kontraktet, nu ska vi prova boende med tvåglasfönster sista tiden här. Huset är charmigt men denna vinter har varit KALL, och köket håller utomhustemperatur. Det dräller av nyckelpigor och barnens rum fylls av flugor. Besvären har överskuggat charmen kan man väl säga.

Det lutar åt att vi flyttar till detta hus, det är något mindre men vi får gott om plats. Det har funnits fler bilder ute tidigare, vet inte varför de plockat bort dem Men där är tvåglasfönster!!!!!!!!!!!!!!! LYX för oss!

... i alla fall inte i mina möten, varken de som varit eller de som komma ska.

Vad yrar jag om? Jo, att jag förra veckan var hemma hos den brittiska dressyrryttarinnan Laura Bechtolsheimer. Jag hade hört rykten innan om att familjen är otroligt rik. Jag hade gjort min research om Laura, elitidrottaren, inte Laura, rikemansbarnet.

Anläggningen var helt fantastisk, alla hästar hade värmelampor i boxen, så de inte ska bli kalla om de två solarierna är upptagna. Föräldrahemmet är en herrgård. Jag fick komma in och dricka kaffe i soffan med Laura.

När jag kom hem googlade jag Laura, rikemansdottern. Hennes föräldrar är goda för 105 miljoner PUND! Minst, för det var från en artikel publicerad 2008. Morfar är en superrik tysk och när han dör ärver mamma Bechtolsheimer så mycket pengar att de 105 miljonerna framstår som fikapengar...

Jag tror att det var tur att jag inte hade hela ekonomiska bilden klar för mig i förväg. Nu åkte jag dit och träffade en ödmjuk ryttare med en mycket sund inställning till hästhållning och sin sport. Att hon sedan antagligen är den rikaste människa jag någonsin kommer att möta, det är en parentes.

Läste Anna Mannheimers krönika i GP om hennes och Stora Ps spa-äventyr, läs här.

För ett par år sedan åkte jag och ett par väninnor på spa-helg. Det var min första, och kanske sista, erfarenhet av sådana faciliteter. Den ena väninnan hade vid denna tid en ny, inte helt officiell pojkvän, hon och han åkte upp dagen före och han checkade in som Annika Grundberg. Nästa dag checkar han ut och tio minuter senare checkar jag in. Vilket väckte munterhet hos receptionisten.

Sedan började det.

Vi hoppade i sängarna så att personalen kom och sa till oss mitt i natten. Det var ju inte Stenungsbaden precis men det hade vi ordnat genom egen medtagen alkohol. När vi hade druckit en del av den var vi redo. Vi skrev upp oss på i stort sett ALLA aktiviteter nästa dag; vattengympa, yoga, aerobics - ja jag minns inte allt.

Nästa dag var vi inte lika tuffa, vi masade oss i väg på yoga och fnissade oss igenom det passet. Fick ansiktsbehandling och åkte hem. Jag skulle gärna åka dit igen men misstänker att hela skärmen blinkar rött om de trycker in Grundberg som beställare.

Men attans så kul vi hade.

I dag åkte jag till stallet vid 14-tiden för att hinna rida. Emil är magsjuk och Lukas har kvällsmatch så det gällde att hinna hem så att Peter och Lukas skulle hinna till matchen. Men någon ridning blev det inte. Fick ju inte tag i hästskrället. Gick in och hämta morötter men det funkade inte heller. Hon sträckte fram mulen men hade ett vaksamt öga på min andra hand och grimskaftets karbinhake, kom jag för nära så drog hon. När jag efter en timma kom ut med tre morötter tappade hon fokus för någon sekund och det räckte, hon var fast. Fast då var det ingen tid kvar för någon ridning.

I går kväll satt vi och kollade film i soffan, jag och Peter, Emil kom och kröp ned och strax därpå spydde han. På soffan, sig själv, filtar och oss, myspys.
Jag trodde nog att det berodde på trötthet och lite för mycket godis, det kom inget mer så i dag gav vi oss ut på husjakt och till skoluniformsaffären för att komplettera Lukas utrustning. På vägen hem spydde Emil igen, inte i den påse han fått utan precis utanför och runtomkring i bilen.
Så, det blir ingen hockeymatch för mig och Emil. Peter och Lukas får åka själva. Lukas ska spela med U16s B-lag, spännande.
Jag ska strax ge mig ut på ridtur i det kalla blåsiga vädret. Ska erkännas att jag, och ryggen, är trötta på att vara hästvakt nu, det är omständigt här och det känns ännu surare när det inte är min egna häst.

Jag tror att jag tjatat om detta förut, förresten jag tror inte jag VET.
Vad? Det engelska stallsystemet som jag döpt till "sköt-dig-själv-och-skit-i-andra".

Nikki är ju i Australien och jag har häst på heltid.

Då åker jag ut på morgonen, rider, om jag känner för det, mockar, blöter höt, fyller på vatten osv osv, så att allt är klart för eftermiddagen/kvällen.

Om jag sedan på eftermiddagen är först tar jag även in Tillys kompis Coral. Igår åkte jag lite senare med förhoppningen om att Corals matte skulle ha hunnit först, det hade hon, och hon hade fodrat Tilly.

MEN, inte skickar hon ett sms som säger att du behöver inte åka hit. Nej, alla hästägare, ca 15 stycken, åker alla ut för att ta hand om bara sin häst, mata bara sin häst, byta täcke på bara sin häst.

Jag bytte täcke på Tilly och lindade bakbenen, tidsåtgång? Max 5 min. Tänk om de kunde byta 5-minutare med varandra - "om du tar tre eftermiddagar åt mig tar jag tre åt dig", så mycket lättare det hade blivit, och billigare. Jag tankar bilen mest hela tiden just nu tycker jag.

Emil har lösa framtänder, eller som Emil själv säger "wobbly teeth". Det är en väldig mix av engelska och svenska när Emil pratar nuförtiden.
I bilen till skolan i dag, det är många viktiga diskussioner som utspelar sig då, funderade han över tandfén som ska lägga "coins" i glaset när hans "wobbly teeth" har trillat ut.
"Mamma, tänk på sådana som har alla tänder lösa i munnen och som de tar ut på natten och lägger i ett glas vatten, så kommer tandfén, då har de ju inga tänder sedan".
Det Emil tänkte på var löständer, jag fick förklara att tandfén bara tar tänder ur glas som tillhör barn, gamlas löständer låter tandfén bli.

Veckan som kommer är i synnerhet hektisk. Tänkte att jag lika gärna kan berätta om den för er, så kan jag själv gå in och läsa när jag inte kommer ihåg vart jag borde vara på väg.
I dag gick jag upp före sex och åkte ut till en förvånad häst som var matad, mockad, fixad och ute i hagen före 7.
Hem och iväg med ungarna till skolan.
Har en artikel som MÅSTE bli klar i dag så det är nästa grej.
Hämta Emil i skolan, hem i 180 för klädbyte, sedan ska Emil på kalas.
Någonstans emellan måste jag köpa joggingbyxor med skolemblem till Lukas och handla mat - kylskåpet ekar.
Jag tog en "bloggpaus" på några timmar så jag kan meddela att artiklarna, det var ju faktiskt två, är levererade, fast om de var bra? Vet inte det precis. Lukas skolkläder är inhandlade, troligtvis fel storlek, och jag har kastat i mig lunch.

Tisdag: Då ska jag först till hästen, sedan hem och försöka fixa till mig så jag ser hyfsad ut sedan ut på jobb, väldigt roligt jobb, jag ska hem till Storbritanniens för närvarande bästa dressyrryttare, Laura Bechtolsheimer, ibland gillar jag mitt jobb mer än andra dagar. Ska försöka hinna hem för att hämta Emil på "efter-skolan-klubben", de har så att man kan betala för enstaka tillfällen så detta blir andra gången Emil är där. Han gillade det första gången.
Förhoppningsvis blir det också tid för Lukas hockey.
P.S. I dag har Lukas kvarsittning i skolan, vi får inte bara rosa berömmande brev hem utan även vita arga, som tur är går det cirka 40 rosa brev på ett argt vitt :-)

Onsdag: Rida, foto, anteckningar och annat från gårdagen ska tas om hand och ett första utkast till artikel ska göras. Emil har fotboll på kvällen.

Torsdag: Rida, jobba, ishallen för hockeyträning.

Fredag: Webba på dagen och rida på kvällen

Lördag och söndag är jag webbis och nu har lugnet lagt sig och tävlingssäsongen drar igång på allvar. Jag brukar öppna alla tävlingsplatsers resultatsidor och sedan stänga ner dem allteftersom tävlingarna är klara, när jag stänger sista fönstret på söndag kväll - då är jag TRÖTT.

Nästa vecka, lördag, bär det av till Sverige för jobb men det ska bli underbart kul :-))

Omkring den 15:e december postade jag drygt 50 julkort och svärmors födelsedagskort här i England. Svärmor fick sitt födelsedagskort men sedan har det varit si och så...

Svärmor och svärfar fick sitt julkort härom dagen och jag har haft andra vänner som sagt att de fått det någon gång i mitten på januari.

Så om och när alla mina julkort når fram, det får jag nog aldrig veta. Det var poststrejk här litegrann före jul, det tillsammans med att posten inte alltid är att lita på är nog det som gjort att mina julkort är ute på resa i ingenstanset.

Detta har varit en omtumlande arbetsvecka. Jag har skrivit flera artiklar till nästa nummer av Ridsport, mer än vad jag gjort på länge.
I tisdags fick jag köra vår inneboende till Gatwick där hon tog flyget till Australien. Detta innebar också att jag blev hästvakt med två vändor till stallet varje dag de närmsta två veckorna.
Samtidigt ringer en i närmsta kretsen och berättar om knölar och elände som läkarna hittat, vi vet inte vad det är än men det är en oro som lagt sordin på ork och inspiration.
Jag har en artikel, eller det blir nog flera, där jag har så många ingångar att jag helt tappar fokus. När folk dessutom inte svarar i telefon blir det än besvärligare.

Men, det har även varit roliga saker denna vecka.

Lukas har fått ett rosa brev för att han har varit duktig i skolan.

Jag och Tilly såg snödroppar blomma i dag på vår ridtur. Jag tog av mig jackan för att jag blev varm i stallet och fåglarna sjunger vårsånger hela tiden.

Jag och Peter ska äta middag på puben ikväll.

Emil och jag har kommit på att det är mycket bättre att säga "götapetter" än "shit pommes frites" eftersom "shit" är ett stort "NO NO-word" här. Jag gillar även Ronja Rövardotters "far åt pipsvängen". I går när vi åkte från hockeyn och diskuterade dessa ord fick jag till en riktigt bra mening: "skam den som ger sig sa Götapetter innan han for åt pipsvängen".
"VAD betyder det mamma", sa Lukas 13 år förundrat ;-))

Trevlig helg på er allihop!

Jag tror jag blir TOKIG!
Jag har mobilabonnemang hos Telia, har haft det sedan jag startade eget företag för tre år sedan. Jag bytte abonnemangsform i höstas och det var inga problem.
Vår fasta telefon på Tjörn är också ett teliaabonnemang, just nu är det på sparlåga, en variant där bara telefonsvararen funkar men det finns ju.
Så har jag haft ett mobilt bredbandsabonnemang med Tre. Jag betalar nästan 300 kronor i månaden och jag använder det nästan aldrig. Senast var när jag var hemma i oktober. Känns som en onödig utgift. Så i dag ringde jag och sa upp det.
Sedan ringde jag Telia. Där ska man tala in sitt ärende för att sedan bli nr 100 i kön, jag ville gärna tala med någon eftersom jag tvekar mellan två olika abonnemang.
Bestämde mig för att bestämma själv eftersom jag inte hade tid med telefonkö och tänkte att jag beställer över internet, det gick INTE. Mitt personnummer funkar INTE. Antagligen för att jag är skriven utomlands.
Alltså fick jag ringa upp igen, denna gången tryckte jag i alternativet att de ringer mig och en snäll kvinna ringde efter ett tag. Hon visste INGET om de olika abonnemangen, hon satt och läste innantill från samma sida på internet som jag läste... Nåväl, jag bestämde mig och hon skulle göra beställningen men det gick inte. Jag påpekade att jag har flera abonnemang, att jag bytte mobilabonnemang i höstas men det spelade ingen roll. Jag måste när jag kommer hem nästa gång gå in i en Teliabutil för att beställa detta. Detta för att de får upp att jag är UTVANDRAD när de trycker in mitt personnummer.
Jag har hus på Tjörn, jag betalar skatt i Sverige, jag är kund hos Telia men får inte beställa mobilt bredband. JAG BLIR TOKIG!

Jag är ju en av tre webbredaktörer för www.tidningenridsport.se. Vi turas om att skriva veckobrev, alltså skriver jag var tredje vecka. Och varje gång det är min tur håller jag på att missa det, känns som om det var alldeles nyss, inte ens en vecka, sedan sist. Numera har jag det inskrivet i almanackan med STORA BOKSTÄVER, vilket hjälper. Men nyhetsbreven får mig att inse hur otroligt fort tiden flyger iväg.

Hoppas ni har det bra i snökaoset hemma i Sverige, här är det hopp om vår minsann.

I dag har Emil spelat fotboll, han har inte riktigt fått grepp om reglerna än, mål som mål liksom. Så, ja, han gjorde mål i dag - självmål...

Nu har Nikki åkt till Australien. Nikki är Tillys ägare och vår inneboende. När hon är borta är jag med häst på heltid. Här finns inget som heter kollektivstall och hjälpsam, nja det är tveksamt om de vet vad det betyder.
Så nu är det följande som gäller:
Lämna Emil i skolan och fara ut till stallet, om inte för många artiklar ska skrivas så rider jag om inte, mata hästen, blöta höt, ta av lindor, byta täcke, rulla upp lindor, släppa ut hästen, mocka, låta höt dropptorka en stund, fylla på vatten, hämta höt, slänga det gamla som hon inte ätit upp, fylla på nytt, puh så iväg hem för jobb.
På eftermiddagen, hämta Emil, han blir jättearg för han gillar inte att behöva åka till stallet, åker till stallet trots skrikande barn. Ta in hästen och hennes kompis, byta täcke, linda benen, blanda maten och ge henne den.
Hem, byta kläder, kanske duscha och sedan iväg till hockey eller fotboll...

Är det något man kan vara säker på så är det att måndag kommer efter söndag. Även om jag blir lika förvånad varje gång, vart tog helgen vägen egentligen?
Här är en liiiiiiten bild på mitt skrivbord här i England. Gustafkatten fick jag i julklapp av storebror Jan när jag var tonåring och Gustafprylar var poppis. De rosa hjärtformade postit-lapparna i fönstret är påminnelser om de artiklar jag ska göra. Det känns trevligare, inbillar jag mig, att jobbet är rosa och hjärtformat, och det är tillfredställande när jag kan plocka ner ett hjärta.
Det gula pappret med spret på är en almanacka som Emil gjort i skolan. Kaffemuggen är på plats och min inramade ABBA-biljett från konserten på Scandinavium 1979 har sin plats i fönstret. Gissa vad biljetten kostade? 45 kronor!