Liv i exil

I dag var det dags för vaccinering av Vicky. Knatade iväg till veterinären och hon började en svada - det var tapes och worms och livmoder på engelska och fan och hans moster. Jag bara log och sa javisst. Visste inte till vad och oroade mig för räkningen efteråt. Kändes inte alls som om vi höll oss till bara vaccinering. I en bisats säger hon att hon är från Norge. Och helt plötsligt går det upp för mig!!! "Jag kan ju tala svenska med dig!" Och hon talade en norska som var lätt att förstå och jag kände stor lättnad, detta med djuren kommer att funka kanon. Jag sa till henne att hon inte får sluta på kliniken de närmsta två åren. Hon hade pluggat i Brisbane, down under, och inte lockats av att flytta hem utan hamnat här. Vilket lyckoskott det var med vår veterinärklinik och vår veterinär Christina!!!