Liv i exil

Hela historien med Emils barnomsorg har fått en fadd smak. Jag har hela tiden velat ha kvar platsen för Emils skull, för att han ska fortsätta att ha social kontakt med sina vänner som han snart ska börja skolan med. Jag har också hela tiden sagt att jag inte vill ha platsen om det är kö och någon behöver platsen bättre än oss. Nu kom det ett anonymt inlägg med en falsk e-postadress till bloggen där någon tagit reda på vad jag tjänar och exakt hur mycket jag betalat i kommunalskatt. Och detta för förra året, själv har jag inte fått tillbaka deklarationen än. Sedan kommer raljerande elakheter från den anomyma.Det handlar inte om regler och tolkningar längre utan det går till personangrepp och glädjen över att åka hem om två veckor har försvunnit. För Emils skull kanske jag bara ska ge upp. För det här känns bara obehagligt och har skapat en stor klump i magen. Jag får pendla och jobba som det är tänkt men låta någon annan ta hand om Emil när jag arbetar, kanske blir det bäst så.
Och för dem som gnäller över att jag är i Sverige för lite... Jag har ju ingen barnomsorg! Och för dem som gnäller över min inkomst, Emil har även en far och han betalar också kommunalskatt. Dessutom betalar vi full avgift för Emil enligt maxtaxan. Personen som skrev inlägget hänvisade till kommunens uppgifter, men skatteuppgifter får man av Skatteverket. Jag är rätt säker på att det inte är tillåtet för en kommunal tjänsteman att ta fram uppgifter om invånarna för privat bruk. Och jag tror inte att kommunen lämnar ut inkomstuppgifter till allmänheten, de hänvisar till Skattemyndigheten. Vilket bara får alltihop att lukta än mer illa! Med detta tänker jag inte kommentera anomyma påhopp mer. Emils barnomsorg rör vår familj och Tjörns kommun och handlar om tolkning av regelverk. Det är ingen personlig vendetta.