Prettoklubben

Jag är med på en mailinglista för frilansjournalister som drivs i Svenska Journalistförbundets regi. En bra mailinglista emellanåt när man behöver hjälp med något jobbrelaterat och bara kan slänga in en fråga och få snabbt svar.
En osedvanligt pretentiös lista och klubb för inbördes beundran däremellan.
Just nu rasar det in mail i en etisk diskussion, huruvida frilansar ska ta uppdrag som informatörer och skriva texter för t ex kundtidningar. Det ska vi INTE. Nej, vi är fina människor som brinner för vårt kall, vi står på barrikaderna och äter luft om det är så bara för att inte svärta ner den journalistiska yrkestiteln.
Jisses vilken ickediskussion tycker jag. Jag skriver lite kundtidningstexter ibland, jag tycker det är kul - det är kul att få skriva något som bara ska vara glatt och okritiskt. Det är en övning i ett annat sätt att skriva.
Det roligaste jag vet är att få "gräva" och skriva om t ex djurskyddsärenden, myndighetsmissbruk o dyl, men det är också krävande och inget jag skulle tycka var kul om jag gjorde det jämt.
Jag kan faktiskt inte förstå hur mina granskande artiklar skulle bli sämre av att jag skriver lite glada texter ibland. Och jag driver ett företag, jag måste vara trovärdig, och jag tackar nej till uppdrag där personliga relationer eller kundkontakter innebär att jag inte kan förhålla mig objektiv nog till ett ämne.
Och jag kan inte förstå hur dessa egenföretagare har tid att bry sig och författa långa mail och debattera när de istället skulle kunna jobba med RIKTIG journalistik och tjäna ihop pengar till julgröten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0