Liv i exil

Så var vi tillbaka i den kalla engelska vardagen igen. Vi har haft en underbar vecka på ett "all inclusive" hotell. Det enda man hade att förhålla sig till var när det var dags att äta igen. Det var enorma bufféer med allt som tänkas kan till frukost, lunch och middag. Hotellet hade fullt av aktiviteter och att det regnade gjorde inget, snarare gott antagligen för vårt bleka nordiska skinn.

På väg i en långsamt körande taxi mot flygplatsen. Det var snö och kaos på flygplatsen väntade. När vi kom in på Luton möttes vi av utrop i högtalarna: "all are to go home, all flights are cancelled.", hur kul var det? Men vi gick till incheckningen och den var öppen. Sedan var det bara att vänta, och vänta, och vänta...

Snökaos med engelska mått mätt, ingenting med svenska mått mätt.

Äntligen skulle planet lyfta, fyra timmar försenat.


När vi kom fram var det sena kvällen och vi såg inte mycket. Men på morgonen såg vi desto mer, det här var utsikten från vårt hotell, alla byggnader som syns hör till hotellkompexet.

Tre böcker avverkades i solstolen under veckan :-)

Lukas spendarade antagligen mer tid i poolen än utanför den...

Emil gjorde pastahalsband på miniklubben som han stolt poserar med här.




Sådana här vattensprutor såldes på hotellet till barnens förtjusning och en del vuxnas förtret ;-)


Lukas var duktig och deltog i vattengympan, jag och Peter koncentrerade oss främst åt mat och dryck, vilket känns nu när alla byxor är misstänksamt tajta.

Mat var det ja. Förutom buffé hade de restauranger på hotellet. Här äter vi spansk middag, det här är bläckfisk som kocken stekte snabbt på hög värme och sedan hällde någon god olja med vitlök över, det var SÅ gott!

Goa drinkar fanns det, fast inga paraplyer..

Efterrätter, kakor, glass... Ja, efterrättsbuffén var kaloristinn.

Emil höll sig mest till pasta och flingor men här har han gått loss på efterrättsbuffén på självste julafton. Det var viktigt med sugrör för lillprinsen, grönt skulle det vara.

Goa räkor fick vi på julafton

Tre snygga killar utforskar hotellkomplexet första dagen

Emils Zlatan-tröja gick hem hos spanjorerna

En dag tog vi en buss in till Playa del Americas, heter det så??, ett hotellspäckat lite slitet turistområde. Vågorna var stora och här blir jag och Emil blöta om benen.

En av hotellets granar.

Städerskan formade en av handdukarna till ett hjärta och placerade på min och Peters säng.

Hotellbaren



Den här typen träffade jag och Emil på toa en dag, vi umgicks inte speciellt länge. Faktiskt bara i högst en minut. Sedan dök han aldrig upp igen och glada var vi.

Det fanns ingen strand nedanför hotellet men häftiga lavaklippor i rött och svart och stora vågor. Jag saknar havet i England så jag gillade verkligen att bara stå på balkongen och se de stora vågorna slå mot klipporna, om jag blundade kunde jag tro att jag var på västkusten.

Lukas i limbotävling, gick väl sådär... Blev platt fall rätt tidigt.



En dag hyrde vi bil. Peter ville hitta en "autentisk" restaurang. Och det gjorde han med besked, hihihi, meny på svenska... Turistigt så det skrek om det. Var någonstans? Puerto de la Cruz.

Det var för höga vågor för att det skulle gå att bada på riktigt, men att översjöljas av vågor var precis lika kul. Lika kul var inte den jättevåg som svepte 30 meter upp på stranden och tog våra kläder och min handväska med plånbok och kamera i. Detta är en av de sista bilderna som togs med den kameran innan den blev mördad av saltvattnet.

Klipporna nedanför hotellet

Och en annan dag blev det svanform på handduken ;-)

Vi åkte upp på Teide men vädret var så uselt så vi fick inte åka kabinbana ända upp på toppen, tyvärr. Men det var häftigt ändå, ett landskap som ser ut så som jag inbillar mig att det ser ut på månen eller någon annan planet.

Peter, Emil och Lukas i vågorna i Puerto de la Cruz.



Här sitter Emil i flygplanet på väg hem.

Detta måste vara mitt längsta blogginlägg hittills... Hej hopp och go fortsättning och gott slut på er allihop.