Liv i exil

Så har vi gjort första besöket hos vår husläkare. Emil, Lukas och jag var ju sjuka förförra veckan och sedan dess har jag dragits med en eländig hosta. Emil var i skolan förra veckan men fick feber i helgen och i måndags kväll var det åter dags för röd feber kombinerat med röda utslag över hela kroppen.
Så i tisdags beställde jag tid för besök för oss båda, fast de bokade bara in Emil - språkförbistring?

På läkarstationen var receptionisten bortrationaliserad. Man går in i väntrummet och fram till en skärm med touchscreen. Knappar in födelsedag, upp ploppar namnet, man trycker ok och är därmed inskriven. Sedan är det bara att sitta ner och vänta. Helt plötsligt piper det till och på en skärm syns namnet på nästa som ska in till doktorn och vilken doktor man ska träffa. Så den enda person vi  behövde tala med var läkaren.
Alla leksaker, böcker och tidningar var bortplockade på grund av svininfluensan, inga baskelusker ska spridas genom att man delar saker.

Emil fick ingen medicin av doktorn som däremot ansåg att han borde vara hemma resten av veckan. Och allt strul för att be om ledigt - och så blir han sjuk och är hemma i alla fall.
Jag frågade efter hostmedicin men fick ingen, de skriver inte ut det i detta landet. Däremot fick jag antibiotika av det starkare slaget och närapå astmamedicin, om inte mitt rosslande ger med sig av antibiotikan är det astmamedicin nästa. Fast jag är inte orolig, värme och vila på Teneriffa kommer att göra susen.

Nu ska jag och Emil palta på oss och smita en snabbis till stallet för att ge Tilly julkramar och äpplen.