Det var bara en vattenpöl - men ändå...

I dag har jag hoppat, jag hoppade bort min hemlängtan helt enkelt ;-) Grunnade på om jag verkligen skulle ge mig ut i dag eller stanna i paddocken. Det är ganska blåsigt men blå himmel. Blåsigt väder innebär att Tilly ser spöken överallt.
Men, vi begav oss till skogen. För att komma dit är det lång bit på asfalt och vägar med rätt tung trafik, obehagligt även om Tilly är en trygg och trafiksäker häst.
Väl framme i skogen gjorde Tilly snabbt klart vad som gäller på skogsvägen - GALOPP!!!!
Det är nu ingen jätteskogsväg, det är kanske en kilometer på plan mark, nedför - uppför - och sedan en halv kilometer till.
Första delen gick i rasande snabb korsgalopp vilket fick mig att se ut som en lealös docka i mina försök att: 1, få kontroll, 2, bryta av. Jag ville liksom fatta galopp igen såklart.
Tilly hade en mycket bättre lösning på problemet, hon laddade mot en rejäl vattenpöl och hooooooppade, låååååångt, och landade i "rätt" galopp. Så var det problemet löst.
Lyckades få stopp när det gick nedför men uppför, ja då gick det f..n så fort.
Men den där trista lipiga hemlängtan jag hade i morse, den lämnade jag i vattenpölen.
Och - det är förbannat kul att hoppa ute i skog och mark.

Kommentarer
Postat av: Aina Karlbom

Inte för att jag hoppar eller ens rider nu vid min ålder. Men jag har upplevt den härliga känslan av glädje efter en hopplektion eller fartfylld uteritt. Bästa medicinen mot melankoli.

Förresten. Hur gammal är Tilly? Ingen unghäst,va?

2009-11-29 @ 14:24:22
URL: http://www.karlboms.se
Postat av: Annika

Tilly är 21 år :-) Men glad som en unghäst.

2009-11-29 @ 16:19:07
URL: http://annikagrundberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0