Liv i exil

Jag har blivit intervjuad, usch! Det är lika illa som att bli fotograferad, nej förresten, det är värre. Men samtidigt lite smickrande. Det är nättidningen Frilansjournalisten som intervjuat mig i egenskap av frilansjournalist. Foto skulle de ha också, dubbelusch med andra ord. Den snälla journalisten som intervjuade mig lät mig läsa texten efteråt. Jag gjorde bara en liten ändring även om jag tyckte att hela alltet var ett långt stön. Ungefär som när man ser foto på sig själv, har jag verkligen så stor näsa? är jag verkligen SÅ tjock? Blå är inte min färg?
Varför jag inte ändrade mer? För att jag vet att jag sa precis som hon skrivit även om det låter lika dumt som kroppen är tjock på ett foto.
Jag ändrar inte utan tar med mig känslan i jobbet och tänker på det när jag intervjuar andra. Det är en väsentlig skillnad på att intervjua och att intervjuas, det är bra att tänka på ibland. Samtidigt är det ju alltid smickrande att vara utvald.