Liv i exil

Så är det bestämt. Den 29 åker barnen och möblerna från huset på Mayflower Road. Barnen flyger till Sverige med Lexvik som ska fira jul med oss. De får sedan terrorisera underbart snälla Noomi i två dagar tills jag och Peter kommer.
Vi åker med färjan till Danmark den 30:e, däremot går det ingen färja som vi hinner med mellan Danmark och "Götet" så vi får ta färjan till Helsingborg och köra lite längre. På nyårsaftons kväll är heela familjen samlad hemma på Tjörn och Sven slipper vara ensam och vi kan äntligen entlediga Helene, superdupersnälla superHelene, från kattvaktsjobbet.

Jag har tidigare annonserat för alla jag känner att jag kommer att gråta konstant de sista två veckorna för jag är så dålig på avsked. Måste härmed revidera. Det blir fyra veckors konstant gråtande. I går var jag på Peters jobb och lämnade en present till sekreteraren Caroline som varit till stor hjälp för oss och sedan bölade jag till och från resten av dagen. När jag kom in på skolgården och såg mina nyfunna vänner. När jag och Lukas körde hem från klädaffären så började jag till och med böla över att min tid i vänstertrafiken snart är slut. "Get a grip WOMAN" inte kan jag böla över att slippa detta förbannade trafikkaos.

Och när jag ska säga hej då till Tilly, OMG, de kommer att få länspumpa stallet!!!