Det blir aldrig som man tror

Så gick Maggan bort i lördags. För ett par veckor sedan visste jag inte ens att hon var sjuk.

Jag, Kicki och Therese har hängt ihop sedan alltid känns det som och Birgitta och Maggan, deras mammor, är som extramammor. Nu är en av dem borta och det är så sorgligt. Jag talade med henne härom veckan och sa "ses vi inte förr så ses vi i sommar" men så blev det inte.
Det finns så många barndomsminnen som rusar genom huvudet när sådant här händer. Maggans kakor från Ullared högst upp i ett av köksskåpen som jag alltid snyltade av som barn, mamma Märta åkte varken till Ullared eller köpte kakor.
Maggans lilla gula DAF. Och plommonen och de röda krusbären.
De spanska dockorna som jag och Kicki lekte med. Wizexskivorna och den konstiga skivspelaren med jättelång mittpinne.
När jag och Jan bråkade och jag skrek genom fönstret att han slår mig varpå Maggan öppnade dörren och skrek tillbaka "dra in huvudet och håll tyst unge".
Kinamat från Kinesiska Muren som vi åt tillsammans vid matsalsbordet. Maggans stora garderob där jag och Kicki kunde spendera timmar med att klä ut oss.
Ja, det finns massor. Och Maggan, vi ses i sommar och hela tiden för du finns i mina tankar.

Kommentarer
Postat av: Ingrid Stenegren Lackfors

Tråkigt att höra Annika. Det är alltid jobbigt när ngn går bort så hastigt och alldeles oförberett. Men man får försöka tänka på alla glada minnen man har från den som inte finns längre och sedan ta vara på varje dag som om den vore den sista( och vara mån om de som finns kvar, lätt att glömma bort ibland) Ha det så gott som det nu går Annika. Styrkekramar från Tjörn

2010-06-03 @ 00:20:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0