Insikt
Jag tror ju att ni som läser bloggen främst är mina vänner men om det finns någon annan därute så får jag göra en liten bakgrund.
Min pappa bor i Ö-vik och har alltid gjort det, jag har alltid, i alla fall fram till jag var 35, bott i Göteborg. Med andra ord har jag och pappa aldrig bott tillsammans eller i samma stad. Kontakten har därmed varit sporadisk.
Igår ringde pappa från sitt hus i Portugal, somliga samlar på frimärken min pappa samlar på hus...
Han var SÅ orolig. Jan, min storebror, ska ju köra vänstertrafik med motorcykeln ända från färjan och hit. Jag har bott här i två år och kört vänstertrafik och inte har han oroats av det. Dessutom kom han inte ihåg namnen på mina barn, hans enda barnbarn.
Så, antingen är det som så att han faktiskt inte bryr sig, eller, och den tanken är lite mer skrämmande, han börjar bli lite snurrig i huvudet. För han brukar ha koll på Lukas.
Men att han gör skillnad på barn och barn och att söner betyder mer än döttrar - det är liksom uppenbart.
Storebror Jan är ett annat kapitel. Han och sambon ska komma hit. Planerad resväg var Göteborg-Fredrikshavn och sedan färjan från Esbjerg till Harwich. Igår morse ringde storebror, "jag står här på färjan, måste man ha pass?". JA DET MÅSTE MAN!!! Så, snabbt la han på och sedan hörde vi inget för än senare på eftermiddagen. Han hade kört av färjan, personalen försökte hindra honom (ni som känner Jan Banan kan säkert se situationen framför er). Hem och hämta passet och sedan ta den "något" längre vägen över Helsingborg-Helsingör, men nu är han snart här. Bara några timmar kvar.
Min pappa bor i Ö-vik och har alltid gjort det, jag har alltid, i alla fall fram till jag var 35, bott i Göteborg. Med andra ord har jag och pappa aldrig bott tillsammans eller i samma stad. Kontakten har därmed varit sporadisk.
Igår ringde pappa från sitt hus i Portugal, somliga samlar på frimärken min pappa samlar på hus...
Han var SÅ orolig. Jan, min storebror, ska ju köra vänstertrafik med motorcykeln ända från färjan och hit. Jag har bott här i två år och kört vänstertrafik och inte har han oroats av det. Dessutom kom han inte ihåg namnen på mina barn, hans enda barnbarn.
Så, antingen är det som så att han faktiskt inte bryr sig, eller, och den tanken är lite mer skrämmande, han börjar bli lite snurrig i huvudet. För han brukar ha koll på Lukas.
Men att han gör skillnad på barn och barn och att söner betyder mer än döttrar - det är liksom uppenbart.
Storebror Jan är ett annat kapitel. Han och sambon ska komma hit. Planerad resväg var Göteborg-Fredrikshavn och sedan färjan från Esbjerg till Harwich. Igår morse ringde storebror, "jag står här på färjan, måste man ha pass?". JA DET MÅSTE MAN!!! Så, snabbt la han på och sedan hörde vi inget för än senare på eftermiddagen. Han hade kört av färjan, personalen försökte hindra honom (ni som känner Jan Banan kan säkert se situationen framför er). Hem och hämta passet och sedan ta den "något" längre vägen över Helsingborg-Helsingör, men nu är han snart här. Bara några timmar kvar.
Kommentarer
Postat av: aina
"Du ska då alltid släta över", säger min yngsta dotter. Ja, jag är sån, söker förklaringar. Bara så att du vet.
Du behöver nödvändigtvis inte vara mindre värd i din pappas ögon. Kan det inte vara så, att han, av egen erfarenhet, vet att sonen har en förmåga ställa till det för sig? Medan kvinnor har bättre koll och är mer försiktiga av naturen. Pojkar råkar ut för fler olyckshändelser än kvinnor. Läste senast i dag att ettåriga pojkar oftare råkar ut för brännskador än jämnåriga flickor. Kram från Aina.
Trackback
